Aftonbladet – 10 januari 1861, sida 2

det får ni icke. Vid-Gud! det blir ej utaf! Jag sätter mig bestämdt deremot!X Fröken Lindenow såg förundrad på honom och hade väntat ett helt annat svar, nemligen en anhållan att få hålla henne sällskap, och hon hade just fråmställt saken, för att i tid afböja detta. Men nu i stället denna ifver! Kan det väl vara för min , helsa, tänkte hon, och föresatte. sig att utleta detta. Kunglig sektern4, sade hon skrattande, tror väl att jag, en frisk och rask landtflicka, skulle, , liksom hans Stockholmsskönheter, smälta af. litet. dagg och bortföras af den obetydligaste vindfläkt. Nej men! Jag har suttit mången vacker sommarnatt ute på balkongen och betraktat den herrliga, oroliga Wettern, hvars sakta brusande bildade den skönaste harmoni med suset i de höga almar, lindår och ekar, som närmåst omgifva mig. tFröken Lindenows Jandtställe måtte vara oändligt vackert? Gudomligt, svarade fröken tankfullt. Ja, och nu glömma vi bådat, inföll Ernst lifligt, Sför det sköna Almvik, den alldeles icke sköna fröken Ollonberg, som skulle intaga er plats i er egen hytt, men det blir då bestämdticke utaf, så länge ja har kraft att, om det gällde, bära er ner dit. Hvadan denna ifver? frågade Adelguhda skrattande. År det min svaga helsa, som väcker ert bekymmer, denna varma sköna sommarnatt, och med en varm god kappa. Ingalunda, fröken Lindenow, svarade Ernst, jag vet nog hvarföre jag... Och jag ber er att få veta det. Ni blir ond, och det med mycket skäl, ty jag sjelf har varit det, så att jag så när begått en dumhet. Och huru skulle den sett ut? Som. en skarp lexa till det der kritikkaklet der borta, och han pekade åt grefvinnan, hofrättsrådinnan C:o, som med mfvudena ihop afgjorde någon vigtig fråga vå andra sidan af däcket. (Förla)