Aftonbladet – 10 januari 1861, sida 2

sjelfva-vilja veta allt, emedan de tro sig om att förstå allt, fatta allt, och att blott deras olyeksaliga egenskap af qvinna hindrår demvatt utföra allt hvad de sålunda veta, förstå och:fatta. Nå, änshos rg då?? frågade Ernst, högst nyfiken på det svar han skulle få. Afven hon har behof af stort vetande?, sade fröken Lindenow; men i helt andra ämnen än männerna. I hvad som hör till hennes verksamhetskrets bör hennes vetande, i min tanke, vara af lika helgjuten beskatfenhet, lika allvarligt bibringad och med lika allvar mottaget som männernas; men dessutom bör hon äfven i de grenar, som icke egentligen röra henne, också veta något, om icke af annat skäl, så åtminstone derföre, att hon annars blir odräglig för sin man när han vänder sig till henne, som dock bäst af alla borde förstå honom. Nu var Ernst åter helt förbluffad. Tala om hvad: man bör göra för att behaga sin man — när man sjelf icke har någon, och troligen icke vill hafva någon, ty nu hade Ernst börjat bli viss om detta: ?Ni är då icke — nådiga fröken —? sade Ernst, ?af dessa damer, som klaga öfver att ingen egentlig emancipation för qvinnan RR fillvägabragt. Jag trodde verkligen Ack nej! Har ni kunnat tro mig vara en bland dessa som hafva emanecipationsfeber ! Ackl Det är väl emedan jag reser allena med endast: ett par tjenare! sade Adelgunda skrattande. Nej visst icke! Jag tycker vi hafva frioch rättigheter nog, och att:hela vår emancipation: bör ske i vår inre menniska, d. v. s.. att vi böra lösgöra oss från enhop fördomar som hittills: vidlådit oss, men!isom egentligen icke röra någon annan än oss:sjelfva, ty att äfven Om än aldrig så litet intränga på männernas område, det skulle bara vara !oss fill skadai stället för gagn.? Och hvadan denma skada, om jag får fråga? ? :