Aftonbladet – 10 januari 1861, sida 1

en liten tjenstflicka var då på samma ångfartyg, och hon har talat om er.4 cOmmig, sade Ernst och. rodnade högt. ty hvad kunde väl lilla Hanna sagt, — men i en viss förtjusning var han ändå, att frö-ken Lindenow. tänkt på honom, och nu styrktes han i sin tro på hennes lilla koketta undvikande, och en Stockholmare sarht dess utom kunglig sekter känner alltid en njutning af att se fruntimmer, kokettera för sig. Ja; sade fröken Lindenow, lilla Hanna talade om två herrar, hvaraf hon kallade den ene för den beskedlige och den andre för den stygge herrn, och om jag mins rätt var kunglig sektern den beskedlige. Z Ja, från lilla Hannas läppar vill jag gerna heta beskedlig, sade Ernst leende, men annars är det ett fatalt epitet för en karl. Men hvarföre.det, sade fröken Lindenow. Jag har hört flera herrar yttra samma sats, men aldrig fått någon förklaring derpå; och om man vill analysera sjelfva ordet, så kommer det ju af besked, och hvem är väl den, somicke vill. hafva, vara, göra ta ken i allt. I min jaa är beskedig något på en gång dugligt, duktigt och dertill. godt — och hvem vill ej Se allt detta? ; SFröken Lindenow gifver mig en hel annan åsigt af en beskedlig karl än jag förut haft, det medgifver jag, och jag skall aldrig mer förtryta om någon kallar mig beskedlig — förutsatt blott att den som gör det har samma mening dermed. 4Ja, och framför allt blir det äfven högst nödvändigt att söka förtjena denna benämCR sade fröken Lindenow i föga glädig ton. Ernst studsade. En ung Stockholmare är så van vid artigheter, skämt, tal om spektakel, baler och nöjen, flygtiga samtal om litteratur m.: m., att ett. ord om varat — det vill säga hvad hvar oeh-en bör eller borde vara — nästan aldrig ger sig rum bland det andra skräpet. Emellertid var Ernst just vid lynne att