Aftonbladet – 8 januari 1861, sida 2

— Lärjung rnes antal vid de högre fulltändiga elementarläroverken, vårterminen Vid elementarläroverket i Örebro.. 411; , i Skara .. . 357. i Upsala . 3900. , i Limköping .. JD. ,? i Lund -..... 2315. Y i Göteborg SEN i Wexiö .. 200. A AN i Jönköping 262. . i Kalmar 259. i Wester 232. ? ? i Karlsta 27: rr i Malmö. 210. Nya elementarskolan i Stockho! 206. . elementarläroverket i Gefle. 203. 4 3 r i Kristi 187. 3 7 i Falun väT2 , i Wisby: 155. ? An i Hernösand.. 2152. ? n i Strengnäs . 143. . ? i Karlskrona AR. n i Östersund . .. 129. ? ? 1 Umeås se rn.snttrnnr 224. —— — Man erfar från Tunis den intressanta nyheten, att beyen har förunnat sitt folk en fri författning, hvilken han låtit kungöra i främmande konsulernas närvaro. Den metger fullkomlig säkerhet för person och egendom utan afseende på tro, födelseort och färg; fullkomlig religionsfrihet; äfven för judar; allas likhet inför lagen och alla privilegierade : klassers afskafandes handelsfrihet samt utskrifning till militärisk tjenst för vissa år efter lottdragning (i likhet med franska Konskriptionen). Utländningar tillstädjas obegränsad frihet att-bosätta -sig i landet och der förvärfva fast egendom. Man finner häraf att: tunesarnejnu. besitta åtskilliga goda saker, efter hvilka man ännu suckar i frihetens stamort på jorden. Beyen af Tunis har erhållit. kommendörsbandet af vasaorden. Hade detta skett litet sednare, så skulle man kunnat taga det för ett betygande af sympati. Kanhända att det var till uppmuntran? — Från Ostindien meddelas ånyo det fabelaktiga ryktet ätt Nena Sahib ännu lefver. Han var den förslagnaste:och tappraste ledaren för den blodiga uppresningen mot. britiska väldet i Ostindien. Sedan denna var kufvad:och Nena Sahib tillfångatagen, blef han afrättad, har det hetat. Men nu säges att en annan blifvit afrättad i hans ställe och att den djerfve fursten uppehåller sig med 3—4000 man på gränsen af Thibet, väl försedd med penningar och färdig attåter börja strid mot engelsmännen, om missnöjet. mot dem ånyo ger sig luft med tillräcklig styrka. — — Alltsedan frågan om norska. ståthål lareembetets..upphäfvande afgjordes, ha vi undvikit att onödigtvis återkomma till denna fråga, der formen blef allt och hufvudsaken fick träda i bakgrunden. Vi ha föreställt oss att, ehuru, striden derom fördes med häftighet, afgörandet -skulle för de kämpande å ömse sidor ställa ett gemensamt mål: att söka läka de sår, som striden förorsakat, och arbeta för hufvudsaken, den så önskvärda revisionen af föreningsfördraget emellan de begge rikena. Vi ha väntat att den. svenska ministeren, sedan hön gjort sina åsigter i ståthållarefrågan , gällande, skulle med handling ådagalägga, att hennes uppfattning om hvad som bäst skulle befordra revisionen var riktig. Regeringen har haft tid nog för att i detta afseende vidtaga någon åtgärd; men såvidt vi veta är ingenting ännu: tillgjordt. Under tiden ha också tvenne konungens rådgifvare, som man påstått .ha, varit mycket ifrig för ståthållarefrågans afgörande så som skedde, afgått ur konseljen, innan revisionsfrågan ens företagits till behandling och utan att de sålunda ha något bidragit att reda och vända till det bästa den situation, som de sjelfva varit med om att tillskapa: Medan man sålunda förgäfves väntat på något uppslag från regeringens sida i revi-. sionsfrågan, har Posttidningen för några dagar sedan intagit ett meddelande i den saligen afsomnade ståthållarefrågan, hvilket har utseende af-att vara officiellt, Dettager sig besynnerligt ut, att sedan saken är utagerad, få med ens se nya skäl och argumenter anföras från den segrande sidan, alldeles som om debatt om dessa ämnen nu tjenade till någonting eller kunde leda till något. resultat. Man skulle möjligen kunna förklara sig detta besynnerliga uppträdande, om det som meddelades vore någonting så slående, att det kunde vara egnadt att lösa alla tvifyelsmål i denna sak, någonting så nytt och bevisande, att det i alla händelser ur. historisk synpunkt vore en förtjenst att framdraga det. Men nu är det ingenting annat än ett par Yttranden i den norska konstibutionskomitens utlåtanden vid 1818 och 1821 årens storthing,: i anledning af en redan vid förstnämnde Stortbing väckt motion om. ståthållareembetets upphäfvande, yttranden, hf hvilka det, som citeras i 1818 års: utlåtande, står i strid med det som förekommer i yttrandet vid 1821 års Storthing, då frågan afgjordes.. Dessa aktstycken äro för öfrigt så litet nya och förut obekanta (hvilket skulle varit något besynnerligt, då man endast behöft ögna genom registren till Storthingsförhandlingarne, för att påträffa alla de särskilta tillfällen då -ståthållarefrågan. varit å bane), att utlåtandet af: 1821 års komite till och med flera gånger varit åbe-