Aftonbladet – 8 januari 1861, sida 2

tvifladt! Du får väl se henne än en gång, yet jag! Det är blott vid extra tillfällen, då vär Herre är mycket gracieux och vid godt humeur, söm han tar till sig gamla kärrinpar, Och Mot-din var minsann igen dufinge. Det sediiare af talet förstod flickan ingenting utaf; svarade heller icke derpå; titan Vänlde sig äter ut åt vattnet: SHvarföre skulle du skiljas vid din fru-mör, när du så gråter derför? frågade deti envise och i det orätta, plågsamma — så ihärdige unge herrn. Jag ska te en moster i Hjo-trakten. Nå ja, en moster är ju nästan detsamma som en mor, ellet hur? Jag har aldrig settna.s j SNå, nu får du ju det nöjet: Se på mig nu emellertid, så får jag se hur du ser ut när du inte så der störmtjtiter: Pojken slog till ett gapskratt Och flickan blef torrögd öch förlägen. 8e så, du är ju rätt söt, när du är torr, sade studenten, och nu skrattade pojken än värre, och flickan rödnade och gråt icke er. Hvad skall du göra Hos moster-din? frågade studenten, som ej ville släppa taget. Jag skall se efter hennes små. Nåja, nu är ju jag en. liten en, med guldgult hår, nu kan du ju öfva dig med mig, och se efter mig, och mata mig, och sköta om mig på alla sätt. Flickan drog på mun. Nå, vill du intet det? 4 frågade den obarmhertige, som så väl kunde a henne några goda och tröstande ord, hvilka skulle hafva smakat det unga — efter tröst törstande hjertat så godt, och verkat så godt.hos denna arma, utsläppta varelse, som icke egde något annat bäålverk mot allt det onda, som verlden skulle anfalla henne med, än mo