Aftonbladet – 8 januari 1861, sida 2

Hvad lipar hoå för, min lilla rosendufva? tilltalade han henne skrattande. Flickan teg. k Nå! hör du inte hvad jag frågar dig om? Svara då vakert öch stå ej så det söm et tårpil Fr en graf.? re lickan teg öch drog sig undakt: : Flicka! har du gråtit dig stedöf? fört: for studenten obarmhertigt, ?hör du inte att jag frågar dig hyad du tjuter för. Svara nu artigt och beskedligt, ty annars — kastar jag dig.öfver bord.— Och härmed gjorde han en rörelse med armarne som ville han sätta sin hotelse i verket, samt såg åt Ernst för att se hvad verkan hans qvickhet skulle göra på honom, ty en bredvidstående fölke skrattade redan med full hals. Men rosts anlete förrådde ovilja, och flickan gick längre bort åt fördäck, ängsligt seende efter sin förföljare, ty studenten följ-. de henne hamn i häl, och pojken följde studenten öch en äldre, som det tycktes, i lifvet öfvad och van piga eller madam följde äfven för att se hur man skulle lyckas att få mål i mun på den arma flickan. När det stackars barnet icke kunde komma längre, stannade hön, lade sig motrelingen och så, tillbaka åt Söderköping, och på axlar och lufvud syntes tydligt att hon ännu. grät. Studenten rördes dock icke häraf, utan ryckte: det arma barnet i klädningen, och sade för att tämja henne: Det är väl. din stamor du så sörjer, kan jag (rö? id ördet mor öppnade sig flickans hjerta troligen och förminskades hennes rn bran sy hon torkade. ånyo bort sina många tårar, vände äg till halfs om och sade med en; djup suck: WE j SAck ja! I Nå, men hvårföre skall du gråta tor