Aftonbladet – 7 januari 1861, sida 3

VV FÅR få ys ARE SRA RR SE i folket på Island hade i allmänhet förlorat den krigiska anda, som lifvat dess förfäder, och öfningen i krigsvapens handterände försummades så, att när fiender visade sig visste man ej mera huru de skulle mottagas. I alla händelser vågade man icke mera företaga något utan regeringens befallning eller faderliga tillåtelse. Fruktan för regeringen var oftare större än för fienden, såväl hos embetsmännen som hos folket, hvars sjelfständighet, genom den suveräne konungens ingripande i alla förhållanden, var tillintetgjord, om än patriotismen för konung och fosterland kändes lifligt i hvarje bröst. I Januari månad 1809 inkom till en af Islands sydliga hamnar ett beväpnadt kofferdiskepp under nordamerikansk flagg, ?Clarence?, efter uppgift lastadt med födoämnen och nödvändighetsartiklar, hvarmed skepparen, Jackson, fordrade att få idka handel. Men då handeln med främmande icke var tillåten, voro auktoriteterna nödgade att vägra bifall till denna handel, oaktadt under dessa krigsår, då ön icke kunde förses med tillräckliga nödvändighetsartiklar från moderlandet, grundade anledningar föfefannos att nu bifalla framställningen. Emellertid hade afslaget till följd att Jackson plötsligen förändrade sin nationalitet, förklarade sig vara! engelsk undersåte och bemyndigad att utöfva fiendtligheter mot ön. Jemte skepparen fanns ombord en superkarg vid namn Savignac, en engelsman af fransk härkomst, samt en tolk, Jörgen Jörgensen från Danmark, son af en urmakare i Köpenhamn. Såsom anförare på ett väl utrustadt örlogsfartyg, auktoriseradt till kapare, hade han blifvit tagen af engelsmännen, och derefter låtit anställa sig af Jackson som tolk på dennes tåg till Island. Jacksons första fiendtlighet bestod deruti att han bemäktigade sig ett från Norge ankommet, med: nödvändighetsartiklar lastadt fartyg, Justitia?. hvars segel han tilleonade sig på samma gång han förklarade laddninsom god pris. Emellertid lyckades det esättningen Justitia att med hjelp af några bitar af seglen fly undan med fartyfe till Norge. Mon då ön hotades med era våldsamheter af Jackson, nödgades de alldeles försvarslösa auktoriteterna att bevilja den dittills förbjudna handeln, och skeppet löpte derföre in till Reikiavik, en stad med 5 å 600 invånare, för att der realisera laddningen under superkargens tillsyn. Men försäljningen lyckades ej tillföljd af den oftjenliga årstiden, på hvilken ringa eller ingen beröring egde rum med de långt aflägse liggande trakterna. Emedan handeln gick långsamt, fingo embetsmännen uppbära skulden derföre. Fram på våren afseglade Jackson jemte tolken förgensen med det tomma fartyget, qvarlemnande Savignac för att afyttra återstoden af lasten. På den nu omhandlade tiden och under Fredrik den sjettes regering voro de högre embetsmännen i kolonierna ofta borta från sina poster, hvaraf många olägenheter och oordningar uppkommo. Stiftsamtmannen på ön, grefve Trampe, återkom i början af Maj 11809 på skeppet COrionX från Norge til Reikiavik och stadfästade då visserligen den med. Jaekson träffade öfverenskommelsen, men utfärdade kort derefter en uppmanin till befolkningen att inskränka handeln me de främmande och så mycket som möjligt begagna öns egna produkter, hvarjemte folket uppfordrades till trohet mot kungen. Samtidigt dermed afslutade stiftsamtmannen en fördelaktig konvention med chefen på en till Reikiavik inkommen engelsk örlogsbrigg, The Rover4, kapten Noit, hvarom både befolkningen och engelsmännen på ön underrättades. Men redan den 21 Juni, få dagar efter det Nott var afseglad, inkom till Reikiavik ett med 10 å 12 kanoner armeradt kofferdiskepp, Margaretha and Anne från London, kapten Liston, medförande en expeditör för den med skeppet Clarence efterlemnade laddningen, vid namn Phelps, och den ofvan omtalte kaparanföraren Jörgen Jörgensen, samt en del passagerare; Väl omtaltes att Phelps var missnöjd med den ef Savignac idkade handeln; men ingen anade några våldsamheter å hans sida, minst af politisk syftning. Men söndagen den 25 Juni, efter gudstjenstens slut, blef stiftsamtmannens bostad plötsligen kringränd af — 10 å 12 med gevär och sablar beväpnade matroser, hvarefter kapterm Liston, . åtföljd af Jörgensen, gick in till stiftsamtmannen, som vär ensam med sysslomannen Kofod, och förklarade den förre midt i öns hufvudstad såsom — krigsfånge. Kort efter. ankommo ätven Phelps och -Savignac, beväpnade med pistoler. Grefve Trampe protesterade visserligen emot den mot honom utöfvade våldsgerningen och åberopade den. nied kapten Nott ingångna konventionen; men han besvarades med otidigheter, jemte. det tillägg, att tiden. all deles icke medgåfve några iskussiorier, och då Liston hotade med att om grefven icke godvilligt och genast ginge ombord han skulle nödgas använda våld, så blef grefven, ,sedan han förseglat sitt kontor, förd ombord, omringad af det utanför posterade bandet. Visserligen ilade en del af stadens befolkning stiftsamtmannen till hjelp, och skulle möjligtvis hafva befriat honom; men då trädde Liston modigt fram och förklarade att om befrielseförsök gjordes, så skulle grefven genast blifva nedskjuten. Till följd Re —— — ett lejon, just sådänt som vå. unge kunglig sekter Ernst von Stern. Och just sådan var hai, måste så vara, helst moder natur Tifvit honom ett vackert och fördelaktigt utseende och något rätt behagligt i sitt beteende, Här han likvisst j var