Aftonbladet – 5 januari 1861, sida 2

Article Image
blott få ställen som ej ha både artillerister och riflemen. Dessa sistnämnda äro likväl talrikast. Detta slags tmpper passa bäst för terrängen, emedan landet allestädes är uppfyldt af hägnader och hinder, som lägga svårigheter i vägen för en repulier armäs rörelser. Kavalleriet bildades sednare och begynner först nu att utveckla sig. Om denna vapenart äro meningarne delade. Man har emellertid anmärkt, att då England är ett land, som bar de vackraste hä star och der de behandlas med st sorgen, samt hvarest. de hurtigaste SÄ finnas, så skall det bland farmers och landttan alla äro mer eller min-; dre dugtigak gare, bli lätt att bilda sqvadroner af I ga, som i händelse af etti fiendtligt. infall i landet skola göra godi nytta genom oupphörliga småanfall på fiendens flanker. Sedan man. bestämt sitt val af vapen och uniförmer, skred man till öfningarna. Detta var, såsom man inser, den vigtigaste delen af det arbete de frivilliga åtagit sig. I början begagnade man sig af de i den reguliera armån tjenande sergeanternas och korporalernas undervisning. De särskilda kårerna ha i allmänhet betalt för sin unidervisning, men det har likväl dekså funnits anderofficerare i liniearmön; som erbjudit sitt biträde utan ersättning. För några månader sedan föranstaltade de frivilliga från Working mens college genom sammanskott en tmåltid, under hvilken de, såsom bevis på sin erkänsla; förärade sergeant Reed en sabel. Denne man blef sårad på Krim och bär Er sitt bröst medaljen med det röda bandet. Kapten Thomas Hughes, författare af ?Tom Browns sehooldays?, en af det unga Englands förnämsta litterära förmågor, förxlarade vid detta tillfålle, att då kären icke ar fik och ej hade tillgångar att betala en xercis-sergeant, skulle kårens upprättande misslyckats, om ej Reed erbjudit sin tjenst ör intet. Man har naturligtvis vid de frivilliga skarpskyttarnes inöfning gått tillväga på ett vida enklare sätt än eljest. Inöfningen är fdelad i tre perioder; man börjar med tällningarne, marschen och rörelserna; derpå göras trupperna bekanta med bruket af reväret, och slutligen öfvergår man till kjutöfningarne. Den frivilliga styrkan utör, väl till märkandes, en särskild armå, som har sin egendomliga prägel och sitt särskilda ändamål. Nationen fordrar af benne att hon skall kunna göra nytta på slagfältet och förvärfva sig all den dugligaet, som dertill: erfordras, -men ingenting vidare. Redan detta program gör, såsom nan lätt inser, betydliga ansträngningar af nöden. Militärer af facket antaga, att man behöfver tre år för att dana sig till soldat: Onligt denna beräkning skulle de äldsta irivilliga kårerna, hvilkas tjenstetid hittills blott utgjort 10—12 månader, icke vara långt komna ännu; men man må besinna, att den engelska liniearmåns rekryter utgå ar en okunnig och obildad klass, hvaremot karpskyttarne, söm nästan alla äro unga, bildade och upplyste män, stå på en he annan ståndpunkt. Allmänheten är också hög grad förvånad öfver de framsteg gjort på den korta tid, som förflutit seda detta företag sattes i gång. Jag vill eme lertid tillägga, att de engelska instruktionssergeanterna alldeies icke vilja veta af nå ora resonnemanger. Enligt deras åsigt är en man på -exercisplatsen en maskin, och han bör yatra till olnmrendoordet utan a besvära sig med att tänka. Följaktligen ha mer än: en gentleman, som vid universite ierna i Oxford eller Cambridge varit van att fråga hvarföre, bekommit hårda lexor. Men om också de frivilligas ifver blifvit sa på ett svårt prof, förminskades den likvä j-.. Den kraft i viljan, som utgör ett hu vuddrag i den engelska nationalkarakteren, hat till: och med någon gång gått till ytterlighet. Man berättar, att en handelsexpedit, som var nödsakad att ständigt byta om vistelseort och resa från stad till stad i handelsaffärer, alltid förde sitt gevär med-sig för att ej försumma sina militära pligter. Då han vid sin ankomst till ett. ställe märkte att de dervarande frivilliga samlade pig för att börja sina öfningar, tog han geväret på axeln, närmade sig kaptenen och bad att få deltaga i exercisen. En dylik ihärdighet förtjenade att krönas med framgång, och man iakttog också på mera än ett ställe hans skicklighet. Andra frivilliga ådagalade likades mycken ifver och tålamod och läto det ideliga regnandet under sistförflutna sommar icke afskräcka Sig. En dag, då det störtregnade, var en prest i Kent, hvi ken likasom mången annan andans man var mycket lifvad för de frivilliga, jemte mig illstädes vid en kårs öfningar. -Hänryckt öfver de väpnade medborgarnes ståndaktighet att: fortsätta exercisen trots. de strida regnskurarna, som de knappt tycktes märka, sade han leende till mig: Aque mulle non poluerunt exlinguere caritatem; störtregnet förmår ej utsläcka deras fosterlandskärlek. (Forts. följer.) . Nyårsnöjen. . Selinders elevteater bar också en Orfeus i underjörden?. Författaren af detta skämt, Mer CMR ET TINA IE FÖRE, 1 ORT EE adeln, hvilka nä ma -KHS EE RR RR

5 januari 1861, sida 2

Thumbnail