Aftonbladet – 5 januari 1861, sida 2

narne de herrligaste färgade norrsken flam made. Men när aftonen kom, då kom ock min vän in till mig: Der drucko vi 16 tillsammans, spelte ett parti schack och läste romaner. . Min vän (grefvinnan Sommerhjelm, enka efier norske statsministern. Sommerhjelm) läste dem högt för mig medan jag sydde eller stickade. En vacker dag kommo, bland andra svenska böcker, äfven Kusinerna, till Tomb (så hette min väns enkesäte). Grefvinnan 5 läste boken som vanligt högt och lifligt, men lifvades snart mer än vanligt af läsningen, under hvilken hön tyckte -sig ofta igenkänna minnen och personer från sin egen ungdomstid i Sverge, samt uttryck af en sin förra barndoörhsoch ungdomsvän der, och mer än en gång utropade lion: Hva detta är likt Sophie Zelow!? Småningom förändrades detta utrop till: ?Det kan icke vara någon annan än Sophie Zelow,, som skrifvit detta! Och slutligen skref grelvinnan s: sjelf till den förra ungdomsvännen, som hon ej sett eller brefvexlat med alltsedan bådas flicktid, då de voro nära grannar i Westergylln, och förkunnade henne rent ut sin upptäckt, nemligen att ?hon och ingen annan hade. skrifvit Kusinerna?; Sophie Zelow, nu friherripnan v. Knorring, svarade och bekände kort i ett bref, fullt af hjertligher gvickhet, öfversvallande lif, ett bref sådant fom blott hon kunde skrifva, och härefter: uppsiod mellan de två vännerna en hiflig brefvexling. Det blef nu. en ken hos: erefvinnan S att föra sin utgdomsvän och mig tillsammans och göra 0ss närmare be kanta. --Jag var temligen likgiltig derför (men jag var likgiltig för mycket denna tid. utom för hvad litvet har meet allvarligt), och ehuru jag beundrade det sprittande. målande lifvet i Kusmerna och gjorde full rättvisa åt Amalias friska, natursanna och rena bild, irgaf mig boken eller dess författe ingen egentlig sympati. Frian Knorring hade tydligen icke mera