Aftonbladet – 3 januari 1861, sida 3

du skulle föredraga en sådan der pulsvärmare för en framtidsman — en liber studiosus, som kan blifva allt — —4 Eler intet, afbröt Mauritz stolt. Nå-nå, sade Mathilda, detta är en farlig lek, vi kunde blifva ovänner allesammans. Låt oss stöpa bly, det är roligare. Förslaget antogs. En brasa tändes i sar len; ett stort vattenfat sattes framför kakelugnen på golfvet och hela sällskapet skockade sig deromkring. En i sender satte en skopa på elden med några blybitar uti, eröfrade ur Arthurs jagtväska, ehuru de egentligen bort vara skafda ur kyrkans fönsterbågar en torsdägsnatt; och då blyet började smälta, stjelptes de i vattenfatet med de orden: de ud tOde, öde, säg, säg? Pved blir band, Hvad är han? Hvad gör han (eller hon) säg? Att sedan utfundera hvad de stelnade blyt krumelurerna föreställde var ingen lätt sak. Den ene såg en väderqvarn uti samma figur som en annan tyckte på håret likna en plog och som detta i begge fallen kunde angifva en landtbrukare uppväckte de olika åsigterna ingen tvist; värre blef det då Signe lyftade upp sin blyklump med utropet:-ett Kors! men alla med en mun utropade: en tandnyckel! 4Ingen undgår sitt öde, sade Arthur högtidligt; vår doktor står för din räkning, Signe, det se vi tydligt. Men jag påstår att det icke är någon tandnyckel, utbrast Mauritz förargad öfver att se Eva trumpen. Det är förr en korkskruf.s Fy så oartig du ärt, sade Signe förnärmad. Ducskulle visst vilja gilta bort mig med en kypare? Tyst, sade adjunkten, nu stänga vi kakelugnsluckorna och då glöden falnat ska vi be Ont detdblir någan. filpkning. I fömils Je eller om någon. dör. Huru skulle det gå till? inföll Signe.