Aftonbladet – 3 januari 1861, sida 2

2 Ia LA LR fa Ed: Södra teatern bjuder åter på en nyårs nönstring. Dess författare, hr F. Hedberg? var af den stora framgång, som blef ti lel förlidet års Slutbal, hvilken, såsom-man inrar sig, stod qvar på repertoiren till rmare midsommar, sett sig föranlåten biyehålla hufvudsakligen samma form för letta års mönstring och äfven kallat densamma Shutbalen N:o 2. Men fastän omslädnaden. sålunda är densamma, har det yckats, att genom införandet af nya personligheter gifva friskhet och omvexling åt stycket, som nu ganska, riktigt. företer. sig såsom Hlutbalens andra akt, spelande — ett är sednåre. He här det sällskap, som bevistar Slutbalen: Värden är Mr Le Temps, Calltid samme dansmästare; hans gäster utgöras af Sylvestra, en passerad skönhet (personifikationen af det gamla året); Novanna, hennes dotter (nya året); Liberta, Fortuna, hennes hofdamer; Crebleu, zuavöfverste; Italina, drottning, Caprero, hennes ljeslagare; John Bull, grossör och skarpskytt; Reineke, tysk expedit (personifikation af Österrike); Jonathan, plantage-egare; Magyari; Antichristo, en munk; Pepita, dansös (personifikation af Spanien); Svensson, Norberg och Sörensen, tre gamla bekanta; Ruschkin, en fin diplomat; Suometar, Svenssons slägting; En Mestiz; O-pi-ing, en kinesisk dame. Läsaren kan af denna mr Le Temps bjudningslista ungefärligen föreställa sig hvilka af det förflutna åretshändelser, som i nyårsmönstringen beröras. Författaren har förstått, att bland dem utfinna de mest framstående, att, så att säga, afskumma de stora hufvuddrag af årets historia, hvilka äro för alla kända, och han har i en liten scen, en kort dialog eller en kuplett ganska träffande tecknat dem. Till de mest anslående momenterna räkna vi Reinekes visa När jag var König von Italien4, föredragen på den bekanta melodien När jag var prins utaf Arkadien; scenen emellan Antichristo och hans diverse beskyddare, men framför allt Suometars uppträdande, som äraf verkligen gripande effekt. Något matta förekomma deremot den kinesiska damens och den derpå följande scenen, heller syntes fullt motiverad. af kupletter, som icke någon inträffad händelse. De spelande lösa i allmänhet sina upp: a på ett, förtjenstfullt sätt, men företräesvis gäller detta om fru Thorell såsom Suometar, hr Nyfors såsom Antichristo, hr Casper såsom John Bull, hr Thegerström såsom Cr6bleu, hr Rohde såsom Reineke och mll Blomqvist såsom Pepita. Le Temps slutkupletter, föredragna af hr Zetterholm på den välkända melodien ur ?Den svaga sidan?, göra äfven storlycka. Magyari framställdes deremot väl färglöst, och O-pi-ings kupletter skulle kanske ha gjort. ett gynnsammare intryck, om de föredragits med samma komiska styrka som mandarinens visa i Slutbalen n:o 1. Vid första representationen, Nyårsdagen, ropades länge på författaren, tills hr Zetterholm tillkännagaf att hr Hedberg icke var tillstädes på teatern. I går, då stycket gafs andra gången, äfven för fullt hus, blef författaren ånyo framropad. Han var denna gång tillstädes och mottog publikens bifallsyttringar. Vi böra slutligen icke lemna oomnämnd dT den bifallsstorm, som vid båda representaTtionerna helsat Capreros? uppträdande i den verldsbekanta röda skjortan.