Aftonbladet – 3 januari 1861, sida 2

— Hvad sitter du här så dd Din fader och jag dig sökt sorgelig. Och får jag ej vara ehvar jag vill, Ty. himmel och jord de höra mig till: På jorden der skall jag lida stor tvång, I himlen är min spatserargang. På jorden der skall jag lida stor mehn, I himlen blir jag som englarna ren. På jorden der skall jag blifva korsfäst, I himlen får jag sitta min fader näst. På jorden skall jag utgjuta mitt blod För Jesu nåder så rena. I himlen hafver jag satt min stol För Jesu nåder så rena. Då prosten efter de första versernas af hörande förklarade sig benägen att afstå från resten, och Judas belåten skakade den plötsligt helt fyllig blifna pungen, drogo de sjungande sig bugande ut genom dörren och uppstämde i full extas den lifliga afskedssängen: :Hafven tack, hafven tack för eder goda skänk! Eder gåfva skall varda af Gudi betänkt. Hafven tack, hafven tack, goder natt. — Sedan denna urgamla julceremoni väl var förbi, kom den högtidliga bordsittningen, som i ett rättskaffens presthus på landet för ngen del får uraktlåtas. Det är icke allenast vid herrskapets bord som det väldiga utfiskfatet måste vandra ur hand i hand, itföljdt af de stufvade ärterna, smörsåsen och pepparkaret. Tjenstepersonalen skulle anse verldens undergång nära, om icke den breda köksbänken jul-, nyårsoch trettondagsafton stode öfverhöljd af en snöhvit duk med en hög af vörtbruna julkakor, i alla djurkretsens vidunderliga former, uppstapläde framför hvarje tallrik, der hvar och en högtidligen finge slå sig ned och på herrskapsvis: skicka fiskfatet först, grötfatet se