Aftonbladet – 3 januari 1861, sida 1

är icke det gamla uråldriga slottets historia och porträtt jag förelagt mig att göra, utan min egen och mitt eget, ehuru det förra skulle varit tusen gånger intressantare, hade jag bara känt allt hvad som, seklerna igenom, tilldragit sig inom dessa stolta, grånade murar. Men — — nu vet jag blott hvad de på mig inverkade, och hvad jag tänkte inom dem, ty det mins jag som vore det än i dag. ER mins således att jag — så fort jag kunde se och tänka, ända till förtjusning: betraktade och ansåg detta Gräfsnäs, att jag tyckte alla andra ställen vara små, småaktiga, låga, eländiga, prosaiska, utan echo, utan dessa mystiska halfdagrar som de tjocka ofta 3 alnars djupa murarne och de höga, men smala och med små blyade rutor försedda fönstren åstadkommo, När jag kom till någon af granngårdarne, eller till vår slägt i den lilla vackra, men med små trähus bebyggda staden Alingsås, tyckte jag att dessa små lustiga boningar knappt voro goda nog åt mina dockor, och med det ytttersta förakt såg jag på pappersväggarnet och papperstaken4, som jag tyckte hängde ned på mitt hufvud och qväfde mig, helst när jag jemförde de förra med dessa gamla .eyllenläderstapeter, Och andra af hautlisse, som prydde mitt älskade Gräfsnäs? murar, och de sköna taken som, 8 alnar öfver mitt hufvud, prunkade af ett herrligt arbete i gips, bestående af trofeer, vapensköldar, bladverk, frukter och blomster, och i somliga rum takmålningar, mörka och nedrökta, men — i min tanka ändå vida större än de der samma papperstaken som nästan väckte mitt löje. Jag visste den tiden intet ord för poesi, men — jag kände elementet, och kände äfven att det fattades öfverallt, utom när jag kom hem till mitt i ruiner fallande Eldorado. Ett enda ställe kunde i min