Aftonbladet – 31 december 1861, sida 3

RE NN RN Rss NB SEN AON jatt rätt kunna framställa det för er, som är ihennes son, men det måste dock sägas, att jen dag, när er far var ute, intalade hon faliskeligen er onkel, att hans bror samtyckt till operationen och att han med: afsigt begifvit sig bört, emedan han ej hade styrka att stå bredvid och åse den. Efter detta yttrande tvekade er onkel ej längre: Hen yste ingen fruktan för utgången; förutsatt att han kunde litå på sitt eget mod. Allt hvad han befarade var den verkan på honom sjelf, somhans kärlek för barnet skulle utöfva, då ham först fann sig ansigte mot ansigte med den förfärliga nödvändigheten att beröra hennes hals med knifven.? Jag kämpade hårdt-för att beherrska mig. men -kunde ej återhålla en rysning Vi dessa ord. ?Det är onödigt att plåga er-med att ingå i-detaljer?, sade presten med grannlaga skonsamhet, Det må vara nog att säga, det er onkels sinnesstyrka svek kom ust när hah som bäst behöfde dess stöd, Hans innerliga kärlek för barnet skakade den säkra handen, som aldrig förut darrat. Med ett ord, operationen misslyckades. Er far återkom och fann sitt barn döende. Hans vilda sorg, då han fick veta sanningen, förde henom till ytterligheter, hvilka jag har svåt att upprepa — oförnuftiga utbrott, som bör ade med att han förnedrade sin bror genom ett slag, och slutade dermed att han genom låta denne broder undere Höll var alltför djupt fö pm händt, för attupptag förolämpningar så, som de skulle: hafva gjort. Han såg ögonblick på sin svägerska (jag. vill ej sa erna säga. er mor; i: betraktande af-hvad 096)