Aftonbladet – 31 december 1861, sida 2

familj. Efter mitt omdöme tjenade de snarare till att insvepa hemligheten i ett ännu djupare dunkel, än att uppenbara den. Att en så mild, ödmjuk och kärleksfull varelse, som onkel George, skulle hafva med ord eller gerning förorättat den broder han så högt älskade, under någon tidpunkt af deras sammanvaro, tycktes otroligt; men att han skulle hafva gjort sig skyldig till en nedrighet mot honom, just då min syster låg för döden, var helt enkelt och klart -— omöjligt! Och likväl kunde jag ej tillsluta mina ögon för det oförklarliga faktum, att Carolinas död och onkel Georges försvinnande hade egt rum i samma vecka. Al: rig hade jag Fänt mig mera betryckt och rbryllad af familjehemligheten, än sedan g hört de omständigheter dervid, som min rs slägtingar hade att berätta mig. — . Jag kan med få ord omnämna de hänelser, som timade under de nästföljande åren af mitt lif. : Mitt yrke såsom sjöman upptog hela min tid och förde mig långt bort från fosterland och vänner. Men hvadhelst jag gjorde eller hvarthelst jag for följde mig, likt ett snöke, minnet af önkel George och min önskon itt genomtränga hemligheten af hans försvinnande. Ofta under de ensliga nattvakterna på sjön påminde jag mig den mörka aftonen på stranden, den främmande mannens lidelsefulla omfamning, den underliga känsla, som framkallades af hans tårar på min kind, hans gåtlika försvinnande, innan jag hemtat andan eller sansat nig nog för att säga ett ord. Ofta grubblade jag öfver de oförklarliga händelser, m följde på denna, sedan jag efter min s begrafning återvändt hem; och ännu oftare bråkade jag fåfängt min hjerna med bemödandet att uppgöra någon plan för att