Aftonbladet – 29 december 1860, sida 3

Landshöfdingen. (Ur andra delen af Fänrik Ståls Sägner.) Gror bragdens ära blott på stridens mark, Der aa krigarn fuktar den med blod, Kan ej den vapenlöse helsas stark Och visa hjeltemod? I djupa Finland bortglömd fanns en man, En fridens man alltfrån sin ungdom hän; I fridens värf ren grånad, styrde han Som höfding nu sitt län. Wibelius var hans namn, af anors glans Omsträladt ej, men vördnadsvärdt ändå, Ty namnets ära var att det var hans, ans adel föll derpå. Han ägt sin mannaålders gyllne tid Af lugna mödor; den fanns mer ej qvar. Nu var!hans fosterland i kamp och strid, Och gammal sjelf.han var. Af härar omhvärfd, sliten som ett rof Enhellan vän och ovän vexelvis, Fick han hvar stund, för segrarens behof, Ge frid och lugn till pris. Att värna rätt, förmedla bördors last, Han som en helig pligt sig föresatt, Och derför var hans dag ock utan rast, Och utan sömn hans natt. Så satt en gång han på sitt embetsrum, Blott han med två hans sekreterare, Han syntes bruten nu, hans läpp var stum, Och tyste voro de. Han önskat hvila, hvila en sekund; Det värt för mycket. Salens dörr slogs opP, Han såg eh krigare i samma stund, Z Foljd af en väpnad tropp. Den ryske härens öfvergenerål Var krigarn, ingen ringare person, , Han kom, steg fram och höll helt kort ett tal Med höt i min och ton: ,Herr höfding, Finlands kamp har nått sitt slut, Oss tillhör landet nu med vapnens rätt; Dock kämpa landets söner, som förut, I Sverges här för det. Välan, här är en penna, sätt er, skrif Ett kraftigt bud, en maning nu till dem: Att dei, skall tryggad bli till gods och lif; Som återvänder hem; X N Men att, om någon brottsligt håller vid Att strida mot sin herre och monark, Hans slägt skall jagas, utan nåd och frid, Ifrån hans gård och mark. Har ni förstått min mening, ord för ord, Så skrif!4 Han slöt med trotsigt välbehag. Då stod Wibelius vid sitt domarbord, Ochder låg Sverges lag. Han sänkte NR sin hand uppå dess perm, Hans blick, på boken fästad, lyste klar: Herr general, här ser ni ett beskärm För dem ni hotat har. Här är vår vapenlösa trygghet än, Vår lag, vår fora skatt lustjd nöd, Er herrtskare har lofvat vörda den; Den vädjar till hans stöd. — I den, sen sekler ren, det stadgadt stått: Att, bryter en, all skuld är endast hans, Att mannen böter ej för hustruns brott, Ej hustrun för sin mans. Om det är brott att kämpa för sitt land, Hvartill hvart ädelt hjerta svarar nej Så utkräf straff af män med svärd i hand, Af barn och qvinnor ej. SN Ni segrat; makten tillhör er i dag, Jag är beredd, gör med mig hvad ni vill! Men lag skall öfverlefva mig, som jag Långt efter den blef till.