Aftonbladet – 29 december 1860, sida 2

—S — — OTTAR nn Jag var naturligtvis bestört och förbryllad öfver dessa förändringar, och förföljde min tant med frågor öfver deras orsak. Först försökte hon lugna mig med undflykter, sedan medgaf hon att det var bekymmer i hemmet, och slutligen tillstod hon, att detta bekymmer vållades af min systers sjukdoms. När jag frågade hvad det var för en sjukdom; sade min tant, att det vore fåfängt att söka förklara den för mig. Jag vände mig nu till tjenstfolket. En af dem var mindre försigtig än min tant och besvarade min fråga, men i ordalag, som jag ej kunde bemn Slutligen, efter många förklaringar, ät hon mig förstå, att äg ing växte ut på min systers hals, som: för alltid skulle förstöra hennes skönhet, och kanske bli hennes död, om hon ej kunde blifva af dermed.? Huru väl jag minnes. den hemlighetsfulla rysning, som genomilade mig vid det obestämda begreppet af detta hemska, dödande någonting, En fruktansvärd, skälfvande nyfikenhet att med egna ögon få se hvari Carolinas onda bestod, skakade hela min själ, och jag bad enträet att få fara hem och hjölpa till att sköta enne. Det är knappt nödigt att säga, det min begäran blef age En dag skref jag i hemlighet ett bref till onkel George och bad honom på mitt barnsliga sätt för all del komma oc berätta mig om GCarolinas sjukdom. s Jag hittade vägen till posten och smög mig obemärkt ut en morgon samt lade mitt bref i breflådan, På samma sätt smög jag mig tillbaka genom trädgården och klättrade in genom fönstret till. ett sidorum i nedre våningen. -Rummet-ofvanför var min tants sängkammare, och i samma ögonblick jag väl kommit in i huset, hörde jag klagolj och högljudda konvulsiviska snyftningar deri