Aftonbladet – 29 december 1860, sida 2

ee er Kineserna och deras europelska fångar. (Slut fr. gårdagsbl.) Från den 29 Sept. till den 8 Okt. höllos vi instängda i Ras-Miaos tempel; nästan hvarje dag kom,Hang och hade långa samtal med hr Parkes, som vida utförligare än jag kan göra det skall underrätta E. H. om hvad som -detvid föreföll. Jag skall således ej inlåta mig i några vidlyftiga detaljer om denna tid af vår fångenskap. Det var en tid full af ängslan och hårda pröfningar, ty ehuru vi behandlades väl, visste vi dock nogsamt, att vår befrielse, ja till och med vårt lif berodde af huru mycket våra truppers rörelser utanför staden kunde inverka på mandarinerna i densamma: Vi insågo, att om vid ett plötsligt anfall af panisk förskräckelse de ej kunde styra sin vrede, skulle de kasta sig öfver oss för att hämnas; detta vat vår verkliga fara; så länge de voro vid lugn besinning, voro vi jemförelsevis säkra. Det var, Gud ske pris, genom våra truppers hastiga framgångar och E. H:ts fasta och beslutsamma bolitik, som vår lyckliga befrielse skedde. Ända till de sista dagarna höllos vi i fullkomlig okunnighet om. all hvad som tilldragit sig, men -hr Wades bref af den 4 Okt. upplyste oss om alla händelserna. Häng kom i går på morgonen med hr Wades bref, hvari han uppmanar den kinesiska regeringen att öfverlemna en af stadens portar, på det att våra trupper måtte besätta den. Han sade oss, att detta var omöjligt, och att det skulle dröja länge innan han kunde upplysa oss om, huruvida vi skulle frigifvas; emellertid gaf han slutligen med sig, och kl. 2 lät man oss stiga rd i en vagn och förde oss under eskort till vestra stadsporten. Gatorna voro folktomma och handelsbodarna stängda. Då vi kommo till stadsporten, lemnade vår eskort oss, och vi fingo på egen hand begifva oss till lägret, dit vi, Gud ske pris, säkra anlände kl. half 4 e. m. Sowarsikhen och fem fransmän frigåfvos på samma gång. t Fyra dagar: efter hrr Lochs, Parkes, dEscayraes och flera: indiska ryttares befrielse, återkommo flera andra indiska ryttare, som tillhörde den engelska tolkens eskort, till de allierades läger. Genom dem har man erfarit deras chef hr Andersons och attachen vid hr Bruceslegation hr Normans död. En af dessa indiska ryttare Mahomed Khans berättelse har blifvit på följande sätt upptecknad af kårens chef, Walter Fane: . Då vi kommo till det kinesiskalägret vid ie Ape ln hörde vi elden börja. Hrr Parkes och Loch lemnade oss med en sowar af major Probyns detaschement. Hr Anderson väntade omkring en half timma. och begaf sig derpå af att uppsöka dem, men vi hejdades af kineserna, hvilka förde oss utanför Tung-Chou och fråntogo oss våra vapen. Vi stego åter till häst och begåfvo oss på den stenbro, som går öfver den stenvägen, till ett litet enstaka hus en eller ett par eng. mil åt sidan. Följande dagen lemnade kapten Brabazon och en fransman oss; och vi färdades genom Peking till en hopen på andra id om staden; detta ställe ieger invid en sjö och är omgifvet af tempel. Man inhyste oss i tält, sex man i hvarje. Hr Anderson af oss hvar sin nummer, Kl. var omkring . Ungefär en halftimma efter vår ankomst, bortfördes hr Norman under förevändning, : a