Aftonbladet – 28 december 1860, sida 3

att blanda sig i andras affärer? Det fanns då ingen gräns: för: dessa. främlingars: oförskämdhet. 4 r Likväl, ju längre de sågo på, desto mindre högljudt blef knotet, och det förvandlades slutligen till ett bifallsmummel, då teckningen blef synlig. Krögaren var den förste att ropa Bravo! och till: och med Gerard Douws kusin i nionde led kände sitt raseri försmälta i beundran. CAh4, utropade han, ni hör till skrået, hedervärde man, det är ej värdt ni söker förneka det. Jo jo, fortfor han skrattande i det han vände sig till de kringstående, det är en fransk skyltmålare, som vill roa sig litet med mig. Nåja, jag må fritt tillstå, han känner sin konst. Den gamle mannen höll just på att stiga ned från stegen; då en herre, som red en vacker engelsk häst, banade sig väg genom hopen. ; eDen målningen är mint, utropade han på franska, men med en främmande brytning. Jag ger hundra guinger för den! SAter en galning! utbrast det inhemska snillet. Jag vill bli ned, om inte alla dessa utländningar äro kollriga!4 . Hvad menar ni, monsieur? frågade krögaren, Ovanligt intres d. : Som jag säger — jeg vill ge. hundra suiner för den der målningen, svarade en unge engelsmannen, stigande ned af hästen. Å s Den taflan kan ej säljas, yttrade skyltmålaren med ett utseende ar så mycken stolthet som om det varit hans verk. Nej, utlät sig värden, ty den är redan såld och till en del betäld i förskott. Likväl, om monsieur vill ingå i underhandlingar om den, så böra de göras med mig. Alldeles inte, alldeles inteX, inföll den