Aftonbladet – 28 december 1860, sida 3

sitto vid ett bord, framför hvilket man tvang mig att falla på knä. En mängd frågor gjordes mig, hvilka jag naturligtvis. ej förstod, men en karl drog mig i håret och en annan i skägget och öronen samt skakade ochslog mig hvarje gång jag.ej svarade. Efter att i fem minuter ha undergått en dylik be: handling, tecknade jag, att jag ville ha tillbaka min hatt, som fallit ned på golfvet iramför mig, men då läto mina domare miss: handla mig; man kastade mig ned framstupa, en grof jernring, vid hvilken en lång och tung kedja var fästad, lades omkring halsen på mig, och jag fördes ut och till en iore gård, der jag vid en lyktas matta sken såg Parkes sitta på en bänk. Vi utbytte endast några få ord; två kedjor slogos-nu omkring nina ben och fästades samman med den kedja, som hängde ned från halsringen. Man befallde oss stiga upp, och nu kom det sorgligaste ögonblicket på hela dagen, ty jag säg hr Parkes bortföras åt ett håll, medan man släpade af med mig åt ett annat. Jag lott yttra: Gud välsigne er, Parkes?, innan vi blefvo skilda åt. Man förde mig genom långa, öppna gån-. sar till-en gård, som på yttre sidan afstängles genom enstor byggnad i form af. en ada med jerngaller för fönstrem, ur hvilka ott temligen klart ljussken utströmmade. Fångvaktarne bultade på dörren, och det ,hyggligaste skrän, jag någonsin hört, besvarade bultningen.. Porten öppnades genast, och jag befann mig omgifven af omkring 40 halfnakna figurer, så vilda och! .notbjudande jag någonsin sett under hela: nin lefnad:; De voro: brottslingar afalla s!ag, mördate, tjufvar o. s..v. Ett tjogtal af dem voro slagna i kedjor likasom jag. En särskild del af salen tycktes vara dessa ednare förbehållen; på en annan sida be.unno sig andra fångar, som ej buro nd och som tycktes vara af en högre samhällsxlass. Genast efter mitt inträde stängdes dörren efter mig, och fångvaktarne bundo ast mina armbågar, ooktndt jag fortfarande hade händefna bakbundna. Mina fingrär hade alldeles domnat bort, jag kände ristningar i dem, och mina händer voro myceket svullna. Kort derefter löste man repet påshandlederna, men endast för att ersätta det med en kedja. Man gaf mig en kopp te, hvilken gjorde mig ganska godt, ty jag var mycket utmattad. Med glädje fann jag, aft man placerade mig bland de snyggare. fångarne; de andra voro öfverhöljda af smuts och ohyra. Man lade mig på en brits och fäste kedjan, som gick -från min hals, vid en stock öfver mitt hufvud. Ja kunde sträcka ut mig i hela min längd, och alldeles uppgifven af trötthet, föll jag i djup. sömn. Detvar ett hemskt uppvaknande för mig följande morgon; straxt efter dagningen öppnades partarne, kedjorna löstogos från stockarna, och vi gingo alla ut på gården. Den var ungefär 16 qvadratalnar stor, och en bred veranda löpte utanför fängelset. På ena sidan af gården var köket; på de tre andra voro små gårdar eller fängelser för en eller ett par gynnade fångar. Klockan framemot 9 kommo två mandariner för att ha tillsyn vid utdelningen af fångarnes mat; den föda, regeringen består, utgöres endast al kokad hirs och saltade grönsaker; fången får en stor skål deraf två gånger om dagex. Två karlar bära fram en stor så med varm hirs. Denna föda är endast för de i ona fångarne; de öfriga fångarne, a jag alltid befann mig, fingo litet ris, färska grönsaker och något hackadt kött, samt turkiska. bönor med bröd eller knallar; man gaf oss detta två gånger om dagen. Denna föda bekostas och utdelas af en bland fångarne, som till följd deraf får sin fängelsetid förkortad. Den person, om bekostade vår mathållning, var dömd ör stöld, och kostnaden för fångarnes mat kunde ej gå till mer än ett par tåels per dag. Fångarne voro ganska lugna och höfliga; tre af dem hade i uppdrag att bevaka mig, och om nätterna, skulle en alltid sitta vid min säng. De hjelpte mig att bära mina kedjor och skaffade mig vatten att tvälta ansigtet och händerna eller en stol, då jag behöfde sitta. Jag erfor, att af mina tre väktare voro två mördare, och den tredje satt i fängelse, för det att han bitit fingret af sin far. Jag förvånades öfver att se den hjertlighet, som rådde mellan alla fångarne; de visade stor hjelpsamhet mot hvarandra; och jag såg ofta dem, som fingo något bättre mat, dela med sig åt sina grannar. Under de tolf dagar, jag satt i fängelse med dem, bevittnade jag blott en enda träta. Morgonen första dagen, då jag befann mig i fängelset, läto fängelsets styresmän, två mandariner med hvita knappar, mig falla på knä oal ställde en stor mängd frågor till mig, dem jag ej förstod. På eftermiddagen fördes jag åter inför domstolen, och man lät mig länge ligga på knä för några mandariner med röda knappar, hvilka, att döma efter deras åtbörder, tydligen skymfade mig. Derpå fördes jag tillbaka till fängelset och belades åter med kedjor. ag hade lyckats få behålla min bönbok ändå till dess jag kastades i fängelse, men då tog man honom från mig; genom tecken utverkade jag dock följande dagen, att jag återfick den; hvad som mest ådrog sig fångarnes och mandarinernas nyfikenhet var denna bok och mina stöflar. Andra och tredje dagen mottog jag många besök, än för att på kuä åhöra otidigheter, än af privåta personer; derefter blefvo besöken ganska sällsynta. Jag gjorde många försök att af de mandariner, som gjorde tjenst vid fängelset, utverka att få träffa hr Park e men oaktadt