Hvilka då?? Baron von Mg och hans friherrinnå ! För all del, hedersgumma?, sade han orolig, siäg icke ett ord åt dem om mig; jag har mina särskilda skäl, jag skall. vcdergälla er om ni tiger.? Gumman lofvade obrottslig tystnad och tillade: Friherrinnan sitter ännu uppe och läser, hon väntar på sin man, som är borte. Hon har beklagat sig redan för mig. Föreställningen om att Rosalie befann sig i rummet bredvid honom blåste upp de återstående gnistorna i hans hjerta till en ny låga, åtminstone de första ögonblicker Han kände sigfför mycket vaken att kläd af sig och gå i säng, men tog på sig tofflor och gick af och an i rummet, tyst som en vålnad; : Blott en tunn vägg med enläst dörr skiljde honom från friherrinnan, När mörkret inträdde tändes i hennes rum ett par ljus, hvilka skenet syntes genom en springa p mellandörren. Notarien gick genast dit, 1ad till ögat och såg henne lifslef vande sitta för sjunken i läsning af en bok. Ack, hon var lika vacker som vintern förut och hade friskare färg; notariens hjerta Började at: klappa häftigt, Han härdade icke ut attbespeja henne längre, utan Jade sig på sin säng att sucka. Det dröjde långt in rå nåtten. Hon är ännu ensam! — jag kan gå in — — åh! mannen kommer ju till slut —— men han kan ännu dröja länge — ett ögonblic hos henne vore förtjusande — dumhufvu hon är ju så stolt och förnäm! Under det notarien :sålunda stridde med sig sjelf hördes dörren i friherrinnans rum öppnas. Notarien for som en pil till springan för att se om hön gick ut. ;