akten i det betydelsefulla skådespel, som utvecklar sig på andra sidan Atlanten. Vi återgåfvo i gär i vår utrikesafdelning de hufvudsakliga af presidenten Buchanans yttranden i sitt årsbådskap, angående der rörelse, som i Förenta Staterna följt på dei sista presidentvalet. Vacklande fram och tillbaka, vågar han hvarken öppet erkänns eller öppet bestrida särskilta statersrät att. utträda år unionen. I nästan samma andedrag som han förnekar en stat rättigheten att utträda ur unionen, förklarar han å andra sidan, att förbundsregeringen icke eger rätt att förhindra utträdandet. Det är naturligt, att amerikanska rörelsen och allt, som med densamma sfår i samband, skall med den lifligaste uppmärksamhet följas i England, som har så många beröringspunkter med Förenta Staterna. Det har derföre ett icke ringa intresse att se huru Buchanans bådskap bedömes al den engelska Pressens hufvudorgan. Vi återgifva här en af de artiklar Times egnaät detta ämne: Vi ha i våra dagar sett trontal, som varit tillräckligt tvetydiga; men de öfverträffas alla i detta hänseende af presidenten Buchanans bådskap. Den fara, som åtminstone för ögonblicket hotar republiken; tyckes ha beröfvat dennas förste embetsman den beslutsamhet, som tillhör hans plats och hans enskilda. karakter. Förenta Staternas konstitution, sådan den uppfattas af den stora massan bland medborgare, gifver ganska stor makt åt den statsman, som utses till president. Han utväljes af ombud från hvarje stat för att i fyra år handhafva verkställande makten inom unionen, möjligen i trot af kongressens opposition och af en sedermera inträffande omkästning i folkopinionen. Han kan sätta sitt veto emothvilken.bill han-behagar. I de utländska angelägenheterna. är han nästan sjelfrådande; ty ehuru senaten dervid: eger en slags koordinerad myndighet, så är likväl dess inflytelse i sjelfva verket vida mindre oaflåtlig och kraftig in hos oss underhusets. I unionens hela historia finner man alltid presidenternas personliga karakter hafva utöfvat det största inflytande på händelsernas gång; och om cn president skulle låta sitt kabinett förestafva sig besluten, så skulle detta väcka föralt inom alla partier i staten. Bland de statsmän, som innehaft presidentsembetet alltsedan general Jacksons tid, anses herr Buchanan allmänt ega den mest kraftfulla karakter. Han är en af de få utmärkta män, som på sednare tider vunnit den högsta tmärkolse inom republiken. Man skulle -ha väntat sig af en-sådan man, att han skulle uttala en bestämd opinion och vidtaga afgörande åtgärder vid en kris sådan som den närvarande. Då -general Jackson var president, dref Syd-Carolina samma spel som det nu synes fullfölja med så mycken framgång. . Men Jackson Bragte de uppstudsiga till besinning med hotelsen att emot dem använda Förbundets trupper. Hr Buchanans bådskap är af den natur) att det måste väcka missnöje både hos: södra staterna och dess motståndare. I härvarande fall eger antingen Södern icke SVR skäl till missnöje, eller ock har Norden icke handlat i. konstitutionens anda. I hvilketdera fallet som helst synes det ha ålegat presidenten, i egenskap af unionens edsvurne upprätthållare, att oförskräckt uttala sin mening och bruka alla de medel, som stå i hans makt att kufva de halsstarriga och bringa de obilliga till känsla af deras felsteg. l Men presidentens bådskap är ögonskenlisen ett försök att undgå all: slags ansvarighet. Det börjar med en förklaring, hvaruti sjelfva guvernören af Georgien gerna skulle kunna instämma. Presidenten påstår det vara ett misstag att tro Söderns klagomål endast röra försöket att utestänga slafveriet från territorierna och omintetgöra tillämpningen af lagen rörande utlemnandet ai lyktade slafvar. CFaran har uppkommit mindre häraf än af den oaflåtliga och häliga agitationen i slaffrågan. under de siste 25 åren — hvarpå, följer en rörande beskrifning huru inom de södra staterna numera en husmoder icke kan gå till sängs utan farhågor för hvad som innan morgcnen kan drabba henne och hennes barr. Det enda, eom här är af nöden, det enda. ör hvilket slafstaterna städse ha kämpat, ir att bli lemnade i fred och få sköta sine nstitutioner som de för godt finna. De äro suveräna stater, och Norden har lika litet rätt att lägga sig i deras angelägenheter som i Rysslands eller Brasiliens. 4 Presidentens åsigt är emellertid den, att ehuru Södern har moraliskt (!) rätt, så kar len likväl ej, äfven om den retas till dit yttersta, lagligen och konstitutionelt afsörIra sig. En separation, äfven den mest bettigade, måste bli af revolutionär natur. Xonstitutionen erkänner icke unionens uppösning och har ej dragit försatg om något naskineri, hvarigenom en stat kan utträda ww Förbundet. Klart är, att ehuru SydCarolina eger en suverän stats rättigheter, å har dock denna stat, genom. sitt inträlande i en union: med andra; gifvit dess: vissa anspråk på sig, hvilka ej godtycklict unna kastas å sido. Hvad har nu preslenten härvid att göra, han, som. genon mn högtidlig ed, aflagd inför Gud och inför andet, är förbunden att tillse det lagarn: brottsligt efterlefvast? Hr Buchanan upp: ställer sjelf. för sig frågan ganska tydligt. :Har konstitutionen — säger han — få songressen gifvit makt att till undergifven et. tvinga en stat, som söker draga sigow ller verkligen dragit sig ur unionen? — Och han fortfar: Jag har häröfver kommit ill det resultat, att ingen sådan makt bli FRE PASI. 7 RE TERES. a OR SSE pt