: Förimycket blått. (Ur Household Words.) Tidigt en vacker sommarmorgon promenerade en gammal man på vägen mellan Briissel och Namur. , Han väntade en vän, som samma dag skulle anlända med diligeneen, och hade gått ut för att möta honom ett stycke på vägen... Som han hade godt om tid, roade -han sig -med att betrakta de föremål af intresse; som kunde möta hans blick, och stannade slutligen för att uppmärksamt följa rörelserna af en målare, hvilken som ifrigast var sysselsatt med att gifva verlden ett prof på sin konst. Uppklifven på en stege; som stod: upprest mot framsidan af en bonakrog, höll han just på med att måla en skylt, passande till krogens namn: Den DPI gående Solen?, ?Här, yttrade gu ben för sig sjelf, är en hederlig plankstrykare,; som förstår sig lika mycket på perspektiv som en åkarehäst; men som det oaktadt säkerligen anser sig för en Rubens, Så han borstar på med sin ultramarinhimmel!? Kritikern började nu promenera fram och tillbaka framför krogen, anseende sig lika gerna kunna vänta der. på diligencen som gå vidare framåt. Målaren fortfor under tiden att smeta på nya lager af den klaraste blå färg, hvilket tycktes Högeligen, förarga den gamle herrn, Slutligen, då skyltmålaren lagade sig till att applicera ännu en full borste af samma lysande kulör, kunde åskådaren ej hålla sig längre, utan utbrast otåligt: ?För mycket blått! Den Hedervärde målaren skådade ned från sin u phöjda ställning och yttrade med den konstladt sugna ton, som en uppretad peson stundom antager: