Aftonbladet – 27 december 1860, sida 3

genting, min duschapparat måtte ha gått sönder, vattnet rinner ned i svinkfatet!? Ack!. utbrast den näsvisingen, ?då jag tänker: mig er i badet, ser jag sjelfva Venus anadyomenel!? Ändtligen aflägsnade de sig och jag fick stiga ut ur duschen, genomblöt, rysande af köld och ilska: när jag hörde vagnen rulla bort, svepte jag in mina våta lemmar i min kappa och gick det fortaste jag förmådde hem till norr; men. det. var kallt i luften, blåste, nästan lika som i dag; jag blef icke varm, utan förkylde mig, fick denna förfärliga snufva och denna röda nästipp, som nu hindrar mig att uppsöka henne; ty hon är så högst finkänslig att hon skulle fatta ve dervilja för mig, om jag visade mig för henne i det skicket mitt ansiete nu befinner sig, Fördömda röda näsal? Köpmannen , skrattade så häftigt att han måste hålla händerna för magen; först när han stillat sig något kunde han säga: Jag känner. mycket väl den der fru Rindau; detär den prisnosigoste docka, som finnes i Stockholm, en otäcka, en högfärdig slyna, som går. omkring i. krambodarna, rifyer 1 allt, prutar rysligt , och köper sällan. Hon har visst litet penningar, men.hennes hus är inr tecknadt; hon slösar; tacka GudTör din röda näsa, som hindrardig att åter uppsöka henne. Jag skall släppa ut baronen från gäldstugan, han är värdig att få henne; då får jag betalt för min fordran och du slipper det fåfänga trollet!? Min bror! sär detta det deltagende hvärpå du bjudit mig?? frågade notarien förargad och reste sig. Mitt fulla. allvar!? sade köpmannen, jag bryr mig icke om.din vrede nu; om någon tid skall du-tacka mig!? ; Herrarne skildes snart; notarien gick mera dyster än han kommit, köpmannen deremoöt skrattade långt in på natten öfver hans löjliga äfventyr. På några dagar blef notarien fri från sin snpufva, men ännu var hans nästipp tödaktig,