Aftonbladet – 24 december 1860, sida 3

fledes äfven andra personer i lika lefnadsförhål n I landen med ÖR KR IL ANGES rböra tåla. dylik e våld och dess följder for. 30 rdr rmt. -I De tilltalade hafva icke heller uttryckligen be stridt det af mig i berörda hänseende fordrade Belopp af 750 rdr, och tingsrätten har således saknat laglig anledning att nedsätta beloppet till den grad som. skett. Uti mera civiliserade länder, såsom Frankrike och England, skulle det af mig fordrade beloppet ansetts för ringa, och att vårt land ännu icke står på samma bildningsgrad eller hyser samma aktning som nämnde länders innevånare för den personliga fridens bevarande är måhända troligt, men dock skattas värdet af den personliga friden äfven i vårt land bland bildadt folk icke så lågt som tingsrättens utslag utmärker. Jag yrkar alltså att kongl. hofrätten måtte bestämma beloppet i berörde hänseende till fordrade 750 rdr, desto hellre som jag ämnar skänka denna ersättnin; till Stockholms Skarpskytteförening, detta blifvande värn mot utländskt och inhemskt förtryck. Likaledes anser jag det af mig för läkarelön och medikamenter fordrade bel OR af 75 rdr rmt icke vara för högt, och då de tilltälade icke uttryckligen bestridt sjelfva beloppet, hade og rätten icke bordt nedsätta beloppet till 25 rdr, hvadan jag härutinnan yrkar rättelse. I fråga om den förlust, som för mig varit en följd af våldet, har tingsrätten ansett att en ersättning för hinder borde mig tillkomma med 16 rdr, och såsom stöd härför antagit dels de mig tillskyndade åkommors beskaffenhet, som skulle hindrat mig att högst fyra dagar vistas ute, och dels beskattningen för mina årliga inkomster. s Den, som tager kännedom om läkarebetyget angående de mig tillfogade åkommor och vittnenas Berättelser angående våldet, skall utån tvifvel finna hurusom det är alldeles otänkbart, att dylika sår kunnat läkas 4 dagar, så att jag kunnat vistas ute och sköta min handelsrörelse.. Den omständigheten, att jag, försedd med REA i ansigtet, nödgades några dagar efter våldet besöka poliskammaren, bevisar ingalunda att följderna af våldet då HDPRört, Flera vittnen :kunna intyga, att ännu fjorton dagar efter våldet voro mina åkommor af sådan beskaffenhet, att jag icke kunde vistas i bodlokalen. och i tre månader efter våldet syntes blånaderi mitt ansigte. Vidare anmärker jag, att det här i målet är fråga om hinder och förlust, som genom våldet uppstått för mig. Äfven om min nettoinkomst antages utgöra 1300 rår, så utgör detta icke bevisning om den förlust. jag lidit derigenom att jag under en tid icke kunnat tillse min handelsrörelse. Den dagliga inkomsten för en minuthandlare måste beräknas vara så stor att den betäcker de direkta omkostnaderna för handeln, såsom bodhyra, betjenings aflöning, förluster m. m,, och först derefter uppstår nettobehållningen. Tingsrätten åter synes hafva förbisett allt sådant och ansett att en handlandesdagliga förlust icke må anses kunna öfverstiga. hans dagliga HOPE KE Detta tr alldeles oriktigt, och på grund af hvad jag härom anfört yrkar jag att k. hofrätten måtte höja ifrågavarände -ersättning till det belopp, eom k. hofrätten kan finna skäligt bestämma. Jag anmärker äfven orättvisan deruti, att tingsrätten förklarat mig icke vara lagligen berättigad till godtgörelse särskildt för fullmäktigs eler biträdes arfvode. Det är min i lag grundade rättighet att begagna biträde eller fullmäktig i rättegången, helst som det icke ns förvägrata de tilltalade att hafva sitt rättegångsbiträde. Då j hu nat denna min rättighet, har jag jemen. gt lag varit berättigad att bekomma erättning till mitt biträde och ombud, desto hellre som kongl. brefvet den 27 Maj 1801 föreskrifver att domstolarne icke må fastställa den vinnande partens ersättning till. ringare belopp. än hvad emot hans verkliga kostnad svarar. Den af tingsrätten uttryckta åsigt, att vinnande part icke lagligen skulle vara berättigad till ersättning för fullmäktigs eller biträdes arfvode, tror jag vara en både ny och oriktig uppfattning af lagen. Jag anhåller derföre om rättelse jemväl härutinnan, helst mitt ombud förklarat sig ämna skänka det honom tillkommande belopp åt en om fäderneslandet förtjent, men i främmande land utibetryckt ställning vistande man, doktor J. NE I fråga om ersättning för rättegångskostnader anhåller jag om rättelse i tingsrättens utslag, för så vidt jag, ehuru varande målsegare, förklarats oberättigad till ersättning för ver) ställda kallelser å de utaf mig åberopade vittnen. Det mi tillerkända erstittningsbelopp af 60-rådr för de flera af mig företagna tingsresor, för dagtraktamente och tidsspillan samt för öfriga omkostnader i och för målet, äf så ringa, att deticke ens motsvarar kostnaderna för skjutsen. Tingsrättens ärom meddelade beslut torde derföre af k. hoftten ändras och beloppet bestämmas så, att det motsvarar mina verkliga Ar Äfven anhåller jag, att ersättningarne till de af mig i målet åberopade vittnen måtte utgå med de belopp jag redan na helst de tilltalade icke haft något att anmärka emot vittnenas anspråk på Inde dd Utaf tingsrätten har hag sålunda blifvit de! helt och hållet frånkänd all ersättning, dels ock tillefkänd sådan i ringa grad. Detta är desto mera anmärkningsvärdt, som den egentliga lagsa Påföljden för de tilltalade, om de icke kunde as till svårare kriminelt ansvar, bordt hafva bormt i ersättningens belopp. Förkontrastens skull anmärker jag, att tingsrättens ordförande, vice häradshöfdingen C. Livijn, har å tvenne ill mig meddelade afskrifter af tingsrättens prowokoll antecknat och jemväl affordrat mig Ae lösen än gällande expeditionstaxa rörande dylika utskrifter bestämmer. De tilltalades rättegångsbiträde, vice häradshöfdingen O. A. Beckman, har mig under rätegången missfirmat, dels muntligen, dels ock iti en af honom undertecknad skrift. I anseende härtill och med afseende tillika å det sätt, wvarå han hos k. hofrätten utfarit emot mig och len domarå, som hos tingsrätten till en början landlagt detta mål, anser jag att vice häradswöfdingen Beckman bör, förutom förhöjning i le böter, hvartill han genom tingsrättens emot ionom laga kraftvunna utslag blifvit fälld, tilika ådömas det ansvar, som kongl. brefvet den 7 Maj 1801 för sådant fall bestämmer. Under rättegången har, genom flera vittnens erättelser, blifvit lagdt i dagen det sätt, e tilltalade under längre tid uppfört sig å allnänna platser, och till ganska stor del har äfven. agalagts beskaffenheten af deras emot mig förfvade våldsamhet, hvarigenom jag varit nära tt förlora lifvet. Det är sannt, att äfven den äste kan fela, men hvad den ena stunden bryer, det kan den andra försona. Dock hafva de illtalade icke tagit något steg för att personlien urskulda sig för deras förfarande emot mig. huru de tilltalades: befäl måste, enligt min anke, icke kunnat sakna kännedom om de tillalades sålunda genom flera vittnen ådagalagda ppförande; har dock befälet, mig veterligen, cke Meg någon åtgärd för åstadkommande f rättelse härutinnan. Och då tingsrättens ordande :ansåg. sig befogad att utöfva den Honom agligen tillkommande myndighet, att på ett hunant och fogligt sätt gifva de tilltaladesen-oc nnan -tillrättavisning, med uppmaning till dem tt icke heka äfven till I sådant, hvars riktighet era vittnen intygat, så dristade sig de tilltalaes befäl. att härför offentligen antasta domaren: Ted -sådänt föredöme för ögohen hafva de till