Aftonbladet – 24 december 1860, sida 2

sig nu allenast. ett. rum inne på en gård långt borta på söder. Hon ville -lefva i lugn och hade ej vidare råd att vara välörande eller gästfri — sade hon, och deröre lagade hon sin mat i kakelugnen och tog sig en madam som gick till och från för billigaste pris. å Dagligen växte hennes förmögenhet; fen ändå sparade hon — för sin ålderdom, sade hon; mindes ej att hon redan var 73 är. AD klagade hon högljudt deröfver att allt blef dyrare och menniskornc elakare på alla sätt. : Då någon ungdomsvän, gammal, giktbruten och fattig, besökte henne och klagade sin nöd, så svarade hon: Du skall arbeta och spara tills du blir gammal. Så gör jag.4 Vännerna fingo blott goda råd. ty sådana kostade ingentimg. CJag har just håg att låta skrifva mitt testamente en af dagarne, sade hon ibland. Men åt hvem skall jag gifva det lilla som jag eger? Ja, just det — åt hvem? Kanske åt den der kusinssonen, som förr skref mig till och ville låna af mig — låna ja! men som .aldrig talte om någon säkerhet, och som aldrig hosökte mig sedan han blef knuffad. Och kanske så vill den som skrifver testamentet ha betalning för. det? Nå ja! Det brådskar just icke heller, Jag an gerna vänta tills jag blir gammal och skräpig. Ändtligen en dag märkte grannarne i huset att-mamsell Betsys rullgardin hela Törmiddagen blef, mot vanan ouppdragen. Hjelpmadamen kom och bultade som vanligt på dörren; men den öppnades icke. Slutligen blef den uppbruten. Den gamla gumman hade dött at slag. Ingen vän hade slutit till hennes ögonlock. : Höglofliga justitiekollegium och förmyndarekammaren togo vård om den betydliga förmögenheten. Man talade . der om. ett stort danaarf, som skulle tillfalla kronan, men som ständerna möjligen kunde tförmös ;