Aftonbladet – 21 december 1860, sida 2

den up;lysning han begärde: fHHvarje ny verldsborgare erfar gerna stor längtan att bli bekant med de ting, som finnas omkring, under och öfver honom, samt att rätt orientera sig på den skådeplats, hvarpå han befinner sig, Jå hang medvetande vaknar. Han bar enl stark förkänsla af, att hans lif hänger tillsammans med hela v.rldslifvet, samt att han I bör söka vinna kunskap om, huru allt hänger tillsammans, för att finna sig hemmastadd deri. Man gör derföre mycket orätt i att afbryta hans ifriga sträfvan att bli förtrolig med sin verkliga verld, för att locka honom in i en fåeverkl, som skall upptaga en öfver höfs van stor plats i hans medvetande. Han kan med otrolig kraft tillegna sig hvad som erbjudes honom, och man för honom in i en falsk orbis pictus och afleder hans uppmärksamhet från de ting, som han bör noggrannt känna, för att bli en duglig man. Man lär honom att gå med öppna ögon, utan att se,å och med öppna öron, utan att höra, likasom Götz von Berlichingens son, hvilken lärde så många legender af sin moster, att han ejj hade tid att taga reda på namnet på sin fars borg. Han lockas till att famna akyn i stället för Juno, d. v. s. herrskarinnan öfver den atmosfer, i hvilken menniskan skall lefva och verka. 3 Det är ej vår mening, att man helt och hållet skall förneka barn nöjet att höra fantasticka berättelser; men att man först och främst ej för tidigt skall gifva dem smak derför, att man ej skall föra dem in i en trolldomsverld, då de knappt kunna tala tydligt och då deras erfarenhetskrets är inskränkt tll ungefär ett par rum. Dernäst skall man icke meddela bårn en alltför stor mängd af-dylika dikter, och det är i synnerhet detta oskick, vi här ifra mot. Man vänjer då barn vid att i smått sysselsätta sig på samma sätt som gammalt folk, då dessa läsa underhållande lektyr till tidsfördrif; det vill säga genomlöpa en ofantlig mängd produkter af stora och små författare med så flyktig. blick, att de efter en kort tids-förlopp ej kunna besvara frågan, om de läst en sådan bok eller ej. På samma sätt kan man nu också fördrifva tiden för barn genom att berätta för dem tusentals små sagor ur en eller annan samling. Genom dettå poetiska frosseri vänjas de att så obestämdt. uppfatta hvad som berättas för dem, att deras hufvud blir en poetisk skräpkammare, uppfyld af fragmenter af alla nationers ammsagor. En helt annan sak var det på den tiden, då vi ännu icke hade hela magasiner af dylika sagor; ty då fanns det på hvarje ort en liten eyklus af dem, hvilken gick i arf från slägt till slägt, och som -så ofta upprepades för de små fhörarne att de kunde sjelfvå berätta dem ord för ord, så att de hvarken förvirrades genom en alltför stor mångfald, eller vandes vid en liknöjd, fragmentarisk uppfattning. å Vill man roa barn med diktade sagor, så bör man lära dem desamma så, att de sjelfva kunna berätta dem igen, Detta iakttog man mycket samvetsgrannit på den tiden, då barnkammarelitteraturen fortlefde genom muntlig tradition. . Hvad de läsa utplånas deremot för dem; såsom hvad man skrifver med en käpp i vattnet. s Man skall ej för deras ögon uppföra ett oupphörligt omvexlande skuggspel, hvaraf ingenting blir qvar för dem; ty derigenom beröfvar man deras andliga lif dess sjelfständighet och inre sammanhang och vänjer dem i ett passivt njutningsbegär, som alltjemt behöfver en ny eggelse utifrån. Men i stället för att åtnöja sig med en sådan nmationel antologi, som antingen är hemgjord eller under årens lopp fått infödingsrätt, undfägnar man barn med fantasier, som äro sammanskrapade från alla verldens hörn, hvilket helt visst är en lika osund diet, som att buga dem med kryddvaror från alla fem verldsdelarne. z Det är öfverhufvud en temligen mycket spridd villfarelse, att samlingar af. ammsagor ärd lämpliga till begagnande för barn: De kunna ha sitt stora intresse för den snillrike historieforskaren, som vill göra ett komparatift studium af dessa nationella produkter, men för barn ärd de ingalunda tjenliga. Utan att fördöma hvad som i någon mån ger näring åt barnens fantasi, kom för öfrigt bemtar näring öfverxllt i den mötande verklighetens fenomener, tro vi-dock, att man borde mera än vanligen är fallet se till, att det man bjuder dem i berättelseväg icke vänder alltför mycket upp och ned på deras begrepp och. framkallar oreda i hufvudet, Äfven bör man se till att öfversättningarne icke äro alltför vårdslöst gjorda, utan att det språk, hvar nan talar till barnen, är både begripligt och sgentligt. Vi öfvergå nu till den lilla revyn: Jacob Fingerlång; Berättelse för barn af Fothold Kurte. Denna berättelse utmärker sig ördelaktigt bland mängden af dylika. I en nkel och osökt form, som ofta har verkliga oetiska förtjenster och icke sällan erinrar om det bästa i den Andersenska stilen, framtäller författaren en mängd äfventyr och farigheter, ur hvilka den lille bjelten räddar ig endast genom klokhet, sinnesnärvaro, tålanod och aldrig svigtande tillit till försynen. Jnderhållande äfven för mycket små barn, can denna bok med både nytta och nöje läas jemväl af mera försigkomna, och den förvarar med allt skäl sin plats uti det Bibliobek för barn och ungdomn, i hvilket man örut sett utgifna så många goda och värdealla småskrifter. Öfversättniagen är gjord ned lätt och ledig hand och såsom det tyc;e8 con amore. — Ur dåggande djurens Ut af prof. H. Terbst ; öfversatt af W. Kjellgren. (Komplett rdr rmt.) Denna bok kunna virekommenera såsom lärorik och lättfattlig äfven för nindre barn och särdeles roande genom en hängd anekdoter om djur, som utmärkt sig ör klokhet och list. De 8 lithografierna äro red sorgfällighet utförda. Öfversättningen är 7 FER fr gr An RR kg