Aftonbladet – 20 december 1860, sida 2

ISM MR efterträdare utsågs kapten Kriemer, en militär med ruter uti sig. Landshöfdingecmbetet trodde sig ha valt en man med allvar och kraft, sans och förstånd; i sednare fallet begick det dock eit stort misstag. Och det mest förvånansvärda är, att detta misstag icke blef upptäckt, förr än en misshandlad fångknekt omkring den 26 Oktober angaf sin förman hos konungens befallningshafvande. Hvad har då kapten Kreemer gjort, som utvisar att ban saknar sans och förstånd? Han bar slagit och sparkat juka uslingar, derföre att de icke efterlefvat de ordningsreglor för: cellfängelserna, som fångvårdsstyrelsen utfärdat, men som kaptenen, emot ordres, icke bebagat uppsätta i cellerna. Han har bland annat, äfven af glömska, låtit en fånge sitta 91s dygn för länge i mörk cell. En sådan glöm-;j ska är ju en infernalisk grymhet? Fångpredikanten och läkaren gingo hvar dag i fängelset, officiella inspektioner anställdes emellanåt, fångknektarne börde de misshandlades jemmerskri, men de tego; och sjelfva stadens polis, organiserad efter det stockholmska mönstret, och annars så nitisk för ordning och skick, att icke en höna vågar sig utom husporten, utan att träffas af lagens arm, visste ingenting om uppträdena i cellerna. Allmänheten var också okunnig härom, ända till dess Göteborgsposten drog fram saken för pressens domstol. Nu blef det rörelse i lägret! Landshöfdingeembetet, som ett par veckor funderat på angifvelsen af fångknekten, hänsköt genast utan förskoning målet till stadens rådbusrätt. Lagman Palme, annars en bjertans god man, uppträdde inför domstolen å embetets vägnar i Catos roll, yrkande all lagens stränghet mot direktören och finnande det bögst anmärkningsvärdt att prest och läkare, hvilka baft åtskillig anledning befara, det kapten Kremer olagligen förfarit, icke anmält förbållandet hos konungens befallningshafvande. Fångpredikanten och doktorn ursäktade sig dermed att de icke velat riskera en anklagelse, som de möjligen icke kunnat bevisa. Alla, med ett otd, två siva händer och allmänheten säger: Ingen bar velat kapten Kramer något ondt, alla ha handlat af kristlig menniskokärlek. Nå än fånvgknekten Pettersson, angifvaren då? Jo, mina läsare, ban angaf först då kapten Kramer, när han sjelf fick en örfil. Ide misshandlade fångarnes intresse skulle vi önskat att Pettersson fått denna örfil i fjol eller ännu längre tillbaka. Sällan har väl en örfil framkallat ett så godt resultat som denna, som utgör ämne för en rätt pikant anekdot. Vi vilja försöka återge den. Kapten Krzemer befaller en söndagsförmid-1. dag Pettersson att infinna sig i direktörens rum. jPettersson, som förmodligen hvilade sig på sabbaten, infann sig icke genast. Kaptenen, van vid militärisk punktlighet, blef utom sig för detta brott mot disciplinen, rusade fram mot den försumlige under utropet: Var den förre fångdirektören en sådan kruka, att han icke vågade gifva försumliga fångknektar en örfil? och så small det på Petterssons öra, med den verkan att denne skyndade in till sina kamrater och i raseri utbrast: Voro fångknektarne under den förre direktören sådana krukor, att de togo emot örfilar?,... Nej, mumlade man, och angifvelsen mot Kremer följde, tydligen visande, att fångknektar icke alltid äro beskedliga krukor. Men nu. nog för denna gång om Kremerska målet! Den 8 dennes hölls på societetshuset ett sammanträde med dem, som tecknat sig att deltaga i ett tillämnadt skjutgille bärstädes. 120 personer hade tecknat sig som ledamöter. Vid sammankomsten utsågs till ordförande rektor O. Dahm, samt till direktörer gymnastikläraren Holmberg, handlanderna D. M. Ljunggren, A. Kramer och C. Sundberg; till sekreterare valdes kongl. sekreteraren Gethe. Efter någon diskussion, hvarvid kapten Man nerskantz, rektor Dabm, lektor Wiemer, med flere yttrade sig, beslöto de närvarande, att tillträde till Kalmar skjutgille skulle lemnas åt frejdade personer af alla klasser; att minitgevär af svensk fabrikation skulle inköpas för gillets räkning; att en enkel exercis, ack: anlagd på parad, skulle införas, afseende ungdomen; samt att direktörerna skulle utsända en lista och föranstalta om soireer, för att anskaffa penningar, samt utse instruktörer och vidtaga alla de mått och steg, som erfordras för skjutgillets organisation. Tidningen Barometern företer bland andra roligheter äfven den att oombedd uppträda som alla härvarande Aftonbladsprenumeranters målsman. Häromdagen fingo vi ett besök af flera dylika prenumeranter, som visade css en uppsats, den de insändt till Barometerredaktionen, för att tillkännagifva sina åsigter, och deri de gingo så långt i ädelmod, att de hjelpte den att puffa för Nya Dagl.gt Allehanda; men Barometern anade ugglor i mossen, och ralerade bort hela uppsatsen, lemnande sina läsare i fullkomlig okunnighet om rätta innebållet. Förslaget om inrättande af Anti-Aftonbladskomiter ansågo prenumeranterna i den insända uppsatsen mycket oskyldigt och de bekanta Allebanda-cirkulärerna mycket lofliga. När hvarje ny svensk svafvelsticksfabrikant och porterbryggare m. fl. utsänder profryttare, förmenade de, hvarföre skulle icke Dagligt Allehanda få göra så? — Beböfver icke äfven hon afsättning? Icke kan hon rå för hvad hennes kolportörer tuta eller vara ansvarig för den tonart, hvari det sker? Allebanda är alldeles oskyldigt, hela komplotten är blott en vanlig kommisspuff, förut ofta brukad af Barnum eller någon annan uppåtsträfvande firma i Norra Amerika. På samma gång de nämnde Aftonbladsprenumeranterna gilla sjelfva soken, beklaga de dock att sjelfva medlet omöjligen kan leda till målet, ty troligen finnes det ingen enda Aftonbladsprenumerant, som icke skulle våga att låta införa sitt namn på Dagligt Allebandas skamlista, af det enkla skäl att ingen förnufig menn:ska kan anse det vara en skam att äsa Aftonbladet; ej heller lärer väl någon derigenom blifva noterad såsom opatriotisk, ty då skulle t. ex. Snällposten och Nya Dag ligt Allehanda, hvilka tydligen läsa Aftonbladet, i ven vara opatriotiska, hvilket är alldeles orimligt. Insändarne till Barometern säga sig ha mycket tänkt öfver den vigtiga saken, huru Dagligt Allehanda skulle kunna vinna prenumeranter. De hafva kommit till det reultat, att detta endast kan ske derigenom att redaktionen skrifver sin tidning med talang. Icke får den unge mäster Adam, om han ock utger sig vara skomakare från Paris, många kunder, derigenom att han endast skäller på sin gamle rival, mäster Per. Han får först då många kunder, då han gör ett vackrare och bastantare arbete och sätter en ,ädlare ton i knarren. Insändarne trodde vidare, attisynnerhet Barometerns E—m skulle känna arten af dylika fejder, sem Allehandas mot Aftonbladet. Ifrån Barometerns famösa sprickning allt intill nyare tider ba ju dylika attentater periodiskt återkommit. Barometern kan således bäst bedöma både orsaken dertill och inflytandet på prenumerationen. Skulle man möjligen få veta hvad den erfarne E—m säg: r om den saken? Ännu en fråga af insändare till E—m: Dagligt Allehanda hånar i n:r 277 Aftonbladet derför att det bekämpar aristokreti, prelausm, byråkrati och plutokratin, kallande dessa Aftonbladets fyra käpphästars. Tror Barometern verkligen att dessa fyra blott äro käpphästar, som ej hafva annat lif och annan styrka, än den mbillningen förlönar dem? Om icke Barometerns redaktion kan besvara den frågan, så torde hr E—m kunna göra det; ty det är icke utan att publiken sett honom begagna en och annan af kamparna.