Aftonbladet – 20 december 1860, sida 1

m han stått vid sivu egen präktiga marmorpis. Du stannar och beundrar alla möjliga ackra saker i hvart enda bodfönster, och jag ker dig börsen och dn går in och handlar. r vi kommit hem igen och du hunnit blifva tt på dina uppköp, kommer du att slå ihop änderna af förvåning och förklara att du r riktigt bestört öfver mitt oförnuftiga slöeri, som jag aldrig kan lägga bort. Jag är lott, bankiren, som håller penningarne!i beedskap, — du, min engel, är slösaren, som ortkastar dem! i Är jag, sir? sade Mrs Knifton mkd ett itseende af låtsad förtrytelse. Vi skola väl e, om jag ostraffadt kan misskännas på detta tt. Bessie, min vän, (i det hon vände sig till nig) du skall få bedöma, huruvida jag förjenar det epitet den der herrn så ogeneradt silver mig. Jaså, jag är slösaren, jag? Och iu är bara bankiren? Godt! Bankir, gåf mig mina penningar med ens då, om ni belagar. Mr Kmfton s rattade och upptog åtskilligt guldoch silfvermynt ur sin vestficka. Nej, neja, sade Mrs Knifton. Du kan behölva, hvad du har der till nödvändiga atgifter. Är det alla penningarne du har på lig? Hvad är det jag känner här? ooh hon for leende med handen öfver bröstfickan i hans rock. Mr Knifton skraitade åter och tog fram sin plånbok. Hans hustru ryc!te den skalkaktigt ur harden på homom, öppnade den och drog ut någa sedlar, men stack dem genaat tillbaka igen, och hopknäppande plånboken gick hon tvärs öfver ruminet till min aflidna mors lilla bokskåp af valnötträ — len enda möbel af något värde, som vi er i buset. Hvad ämnar du göra der? Knifton, i det han följde gin h Mrs Enifion öppnade glasdörren till iskåpet, lade plånboken i 4 temrum af de nedre byllorsa, tillslöt och läste dörret igen samt gaf mig nyckeln. Du kallade mig en slöserska nyss. sad hon triumferande, Der är mitt svar. Ick ett öre af de der penningarne skall du gifv ut i Cliventon för min skull. Behåll nyckel r din ficka, Bessie, och hvad än mr Kuiltol må säga, så låt bonom på intet vilkor tå dem förrän vi komma in hit igen på hemvägen Nej, min herre, jag vill icke släpva dig p egen hand i staden Cliventon med de de p frågade Mi trä.