Aftonbladet – 19 december 1860, sida 2

— I såmma änsne och af sammia anledning yttrar Östgöthå Correspondenten för den 15:de: Utan all fråga lärer väl detta krigsvetenskapsskademiens beslut förefalla något hvar rätt förundransvärdt. Det må vara ganska sauönt, hvad krigsministern erinrar, att man ännu ej vet hvad det kan blifva af våra frivilliga skarpskyttekårer, att till och med deras tillvaro ännu står i vida fältet o. s. v. Men detta. allt baktädt, ar det väl en uppgift, värdig krigsvetenskapsakademien, att såsom prisämne upptaga frågan om huru de borde organiseras samt huruledes de lämpligast skulle användas i händelse af ett anfall på våra kuster. Gifvet är, ått folkets öch lan dets patriotism i närvarande stund med entusiasm omfattar tanken på ett frivilligt försvar, en allmän landstorm; och detta anbud bör väl rättvisligen kunna piräkna att i behofvets ögonblick adopteras i de taktiska kalkylerna, hvadau väl det ock i förhand bör på krigsvetenskapliga grunder solveras, och icke med öfvermod eller lättsinne förbises eller förkastas; vidare är det äfven gifvet, att vårt land aldrig skall förmå att förmedelst direkta anslag och stående armåer mäta sig med en måkt af så kolvssala dimensioner m t.-ex. Ryssland, utan att ländet: sjelfva befolkng griperstill vapen, på grund hvaraf ock en plan för samverkan emellan den stående hären och en åtminstone tänkt landstorm ovilkorli jen bör finnas, såsom icke blott den sista, utan i alla afseenden säkraste hafkräften för landets sjelfständighet och oberoende. Här är således ej fråga om hvad det kan blifva af de nu under görning varande skarpskyttekårerna, utan: om en på föråtsättningen och behofvet leraf utredd allmän organisation och försvarsplan. Enär emellertid krigsvetenskapsakademien nu förXastat den af landshöfding M-ntgomery gjorda framställningen, tåga vi oss fribeten uppmana bestyreleroa för Stockholms och Göteborgs, jemte öfriga skarpskyttekårer, att till K. M:t ingå med en ansållan om tillsättandet af en särskild komite för den vigtiga frågans nöjaktiga utredande. I nu förevarande fall betyder den opinion, som ksrigsvetenskapsakademiens beslutande herrar ledamöser uttalat, icke mycket. Saken är alltför stor cch vigtig, för att vara beroende deraf. Med mycken visshet kan man ock vara öfvertygad om, att man icke skall behöfva söka med ljus och ykta bland vårt lands framstående och talangfulla militärer efter män, som med förkärlek inträdde i 0 sådan komite. Man har anfört att Gustaf fll redan tänkte sig en tåndstorm Tatdken derpå är lika gammal som vår sjelfständighet. Det var med: landstormen Gustaf I iter eröfradevårt lands frihet. -Det var med landstorm som Stenbock kämpade i Skåne. Det var med landstorm som ålånningarne ade ryssarne från -ina stränder. Hade den finska landstormen blifvit att ordnad, skulle Fidland ännu ha varit vårt. Sådes -ä tånken på landstormen ingenting nytt. lyare torde det då vara att man äfven: i sednare sider tänkt på den. Vi hafva emellertid ett litet arvete, utgifvet i början af detta år, just nu framför ss, som visar att man äfven gjort det. Mycket gödt till sakens utredande vore visserligen deri att hemta. Men-vi måste inskränka oss, åtvinstone, för det närvarande, att blott nämna, det författaren, en militär, bland vilkoren för 2tt verkligt svenskt-försvar såsom ett sine qva non appställer landtstormens. CR