Aftonbladet – 19 december 1860, sida 2

SR tr Rn 6 nn Rn SR rn a a AT VR Ka mar. På garnisonssjukhuset: sjukantalet för dagen 158, hvaraf 77 på afdelhingen för invärtes sjuka; okomne under veckan: lunginflammationer, frossor, reumatismer och blodiga diarrber. På provisoriska sjukhuset: sjukantalet vid veckans slät 177, hvaraf 131 invärtes sjuka, och deraf 11 med smittkoppor. På Barnhuset: sjukligheten och sjukdomarne desamma, som under föregående vecka. På barnsjukhuset: sjukantalet för dagen 50; inkomne under veckan: underlifslidanden, frossor, ögonsjukdomar och körtelsvullnader; På barnbördshuset: flera fall af ledgångsinflammation. På diakoniss-sjukhuset: sjukantalet 20; inkomne: frossor: På Stockholms stads och läns kurhus: sjukantaler för dagen 115, Hvaraf 93 från staden, 22 från länet. Blarid de fåttiga: katarrala och reumatiska sjukdomar, frossor, diarrer och gastriska samt gastrisktnervösa febrar. I stadens fängelser: gastrisk feberyfrossor och diarreer: : — —t — i — Från Smedjebacken skrifver: en korrespondent till Dalpilen: Inom hela St. Kopparbergs län lärer väl knappast finnas något ställe der en så liflig rörelse förekommer, samlad på en så liten punkt, som här vid Smedjebacken. Härtill bidrager att större,delen af Westerbergslagens jerneffekter passöra genom: byn eller köpingen för att aflastas på Strömsholms kanal och komma in i verldshaudeln. Troligen stiger den qvantitet jern af alla slag, som strömmar hit, till omkring 100,000 skeppubd. Segelfarten på kanalen, som här har sin början, bedrifves af omkring 60 jakter, och utora det att Wessman-Barkens jernväg här slutar, är det numera fråga om anskaffandet af tvenne ångfartyg på kanalen och ett på sjön Wessman. Allt detta torde bevisa lif och framåtskridande, företagsamhet och penningetillgångar. Denna betydliga rörelse-och penningeomsättning har haft mycken lättnåd derigenom att Kopparbergs enskilda bank så välvilligt gick ortens önskningar till mötes me: delst inrättandet af ett vexlingskontor här på platsen, hvilket varit till mycken båtnad för rörelsen, orten,. näringartia och banken sjelf. Lyckligtvis är också kontoret beläget på en tjenlig plats, har en ordentlig och välkänd förvaltare, hvilket allt till. sammans gör att. hela orten är intresserad i dess fortfarande verksamhet. Det är naturligt att med-så utvecklad industri, hvartill äfven räknas det -kostbara jernverket och Morgårdshammars jerngjuteri, tillika fölkmängden skulle betydligt tilltaga. Också hinner den aumera fill en siffra söm öfverstiger flera af våra småstäders, nya Hus uppväka, boningsplatser sökas, villförseln förstoräs, arbetare. bli väl betalda och tio köpmän drifva en betydlig varuomsättning. -Derjemte stiga hus och jord beständigt i pris samt hyror och matvaror i proportion. Vi kunna alltså fägna 085 åt ett samhälle i framåtskridande. 2 — Ett nytt bevis på att.det låter sig göra att äfven i folkskolorna med tinga medel införa vapenöfninyvar ger följande till ,Dalpilen .rsända berättelse: . Man har påyrkat att skolungdgmen borde öfvas i zymnastik och exercis, men dervid har rhan åter ft för ögonen de allmännå läröverken, ej folksko:orna, ej massan af folket. Att Jikväl äfven der något kan uträttas såg ins. för någon tid sedan och rill berätta det, i händelse ågot dylikt eller bättre kunde i andra landtförsamlingar åstadkommas. Ins. hade nemltgen tillfälle att bevista. höstexainen med folkskolans gossar i Rättvik och fann dervid härvarande ett -pår uniformerade Herrar, hvilket straxt gjorde på honom btt goät intryck, emedan han ansåg det bevisa kärlek till folkundervisning. Selan de vanliga skolämnena voro genomgångna och en psalm. afsjungen, uppstämdes folksången, hvarefter tillkännagafs att hr l3jtnant H. Wettergren, som under detta årets våroch höstterminer, en timma i veckan, undervisat gossarna i hvarjebanda militäviska öfningar, ville låta de närvarande se huru långt han imned dem hudnit., Man säger att svenskarno hafva naturlig fallenhet för soldatyrket, och deras historia tyckes icke motsäga det, åtminstone roar det de unge, det såg man här. De af examensbekymret mulna anletena klarnade synbarligen och blef lif i de döda benen... Det var sannerligen cke ledsamt att se 150 pojkar med; sina stora — spikade skor marschera, svänga sig, göra halt så att döt -dänade i byggningen. tymnastiken gick raskt, ehuru det inärktes att rygsarna redan vid 14 å 15 år vord något stelnade af arbete. Muntrast var likväl gevärsexercisen. Det bestods väl inga andra än trägevär, hvilka socknens skyttegille bekostat, men handgreppen gingo ändock, när man betändkt den korta öfningstiden, oklanderligt, och bajonettfäktningen med sinä högoch lägstötar såg helt allvarsam ut. När allt var slut utdelades några små böcker såsom belöning åt korporalern.a Alvad är nu detta? En onödig barnlek, säga många. Så kan det synas. Mex omr dessa småsaker vore inda före beväringstiden, så nog skulle det då gå ättare att få beväringen in i ledet med de gamla oldaterna, och beväringsoch regementsmötena kanske sammanfalla till ett. Hvem vet dessutom om ej if lek kan blifva allvar. Det kan nog hända, sd vågon Hu ung löjtnant, som roar sig med att underrisa barn i-krigslekar, en gång står med dessa samma ina lärjungar inför fiendens kanobgap, och då är det sodt att de hafva förtroende för hvarandra, Då kan van möjligen se tillbaka på sind gossar och säga: se let är ett batteri som kommer att göra oss skada; let taga vi, gåpå marsch; öch det går. De följa orom, ty de hafva lärt att äiska honom och lita på 0nom från barndomen, han vet att han ej går enam, ty. han känner sina gossar. Ett folk som så äxer upp och växer tillsammans i inbördes förtronde, manhaftighet ochfosterländskärlek, om ett sålant folk kan man säga hvad Beldenacke sade om jalkarlarne i fordna dagar: ett sådant folk kan icke anen betvinga. — Vid omförmälandet af de inom krigsetenskapsakademien uttryckta opinionerna m den nu pågående folkbeväpningsrörelsen ttrar Göteborgs handelstidning: Kongl krigsvetenskapsakademien skulle ej ara akademi, om den kunde så snart förlika ig med de oakademiska frivilliga skarpskytekårerna; hvilka väl aldrig komma att hvaren avancera eller retirexa strängt efter kontens reglor, men hvilka icke förthbytorde komna att kunna få marschera, manövrera och — kjuta skarpt, ty derpå hafva-de ställt sina fningar,y såtminstoner här i Göteborg, och etta på fulla allvaret. Vi antaga att krigs. etenska sakademien skall en gång komma på ättroe tankar — det har ju bändtBjEnglands ! inister Gladstone detsamma.