Aftonbladet – 18 december 1860, sida 2

Till Redaktionen af Aftonbladet. Jag ber om ursäkt att jag nödgas besvära med tterligare en kort replik i tvisten om cirkuläret i epresentationsfrågan. Men jag kan omöjligen förraga att låta mig beskyllas för osanning, der jag agt sanning, som till och med är med vittnen bevisig. Således och i trots af det i gårdagens Aftonlad införda bestridande af sEn ledamot af komitin, ortfar jag i påståendet, att vid justeringssammans rädet i bondeståndets klubb, den 29 sistlidne Oktojer det af komiten då redan uppgjorda förslag till nbjudningscirkulär upplästes och godkändes utan att fråga då uppstod om någon särskild derutöfver gående ingress till teckniogslistorna. Uppläsningen if cirkuläret verkställdes af komitöns egen ordförande friherre Hugo Hamilton, i närvaro af flera lelamöter af bondeståndet, några andra af komitens ledamöter, hr P. R. Tersmeden och numera aflidne expeditionssekreteraren Gustaf Cederschiöld, samt, om jag ej alltför orätt minnes, expeditionssekreteraren L. J. Lovn jemte undertecknad, hvaremot hr L. J. Hjerta och hr A. Blanche icke voro närvarande. Uti det då upplästa cirkuläret förekom icke ett ord om någon förbindelse för undertecknarne af listorna att instämma i någon annan. grund för reformen än inbjudningen upptager och ingalunda jemväl i de derifrån vidt skiljaktiga grunder, som framläggas i bondeståndets adress. Om således den ledamot af komitån, som motsagt min uppgift, behagar kollationera med sina kolleger och med dem hålla vittnesförhör, skall han öfvertyga sig-att det är han och icke jag, som sagt hvad icke sannt är. Den af komiten se. dermera tillagda ingressen var jemvälfullkowligt öfverflödig, för att, enligt komiteledamotens förmenande, undertecknarne skulle veta hvad som undertecknades,, emedan sådant fanns i bestämda ordalag uppgifvet i sjelfva inbjudningscirkuläret. För öfrigt förnekar jag fortfarande, både att jag ogillat det beslut, som fattades vid sammanträdet den 27 sistlidne Oktober och att ingressen å teckningslistorna är med samma beslut öfverensstäm mande. Sannt är väl att beslutet i första punkten upptager den allmänna fras att komitån borde söka utröna huruvida allmänna tänkesättet öfverensstämmer med åsigterna i borgareoch bondeståndens und. adresser — hvilket dessutom i parentes sagdt är någonting helt annat, än att, såsom ingressen innehåller, undertecknarne skulle instämma uti ett förslag till representationsreform på de grunder som uti nämnde adresser framläggas: Men då sedermera uti andra punkten af samma protokoll bestämmes för genomförandet af hvilken reform komitön borde arbeta, så inskränker detta sig till en reform, grun.dad på samfälda val inom -alla samhällsklasser, utan safseende på stånd eller klasser samt på sådana vilkor för valrätt och valbarhet, som enligt de sednare stidernas politiska utveckling och anspråken på lagsbunden frihet påkallas för att uppfylla vilkoren för allmän rätt i förening med allmän säkerhet eller ordagrannt hvad borgareståndets adress innehåller, i enlighet hvarmed jemväl inbjudningscirkuläret är uppstäldt. I sammanhang hvarmed bör tillika antecknas, hvad En ledamot af borgareståndet i Aftonbladet för i förgår upplyst, att vid sammanträdet den 27 Oktober, dervid han sjelf tillstädesvarit, de närvarande efter några timmars öfverläggning förenade sig om det beslut, attendast borgareståndets mindre omfattande skrifvelse borde läggas till grund för den petition, som skulle till reformvännernas änder: skrift framläggas — en uppfattning af beslutet, hvilken jag, ehuru sjelf icke närvarande, hört uppgifvas af Hera andra närvarande ledamöter både af bor gareståndet och adeln, och som, efter min tolkning, åfven uppenbart följer af det justerade protbkollet. Detta såsom bevis att komiten egenmäktigt tillag! den klandrade ingressen. Dolskheten består deremot deruti, såsom jag förut uppgifvit, att ingressen upp manar till instämmande i ett helt annat program är inbjudningscirkuläret innehåller, hvilket jag fortfa rande måste både beklaga såsom skadligt för refor mens sak och, då det icke gerna kan antagas här leda sig från enfald och oförstånd, anse innefatta er mening som fullt förtjenar den karakter jag derå gifvit. Stockholm den 15 December 1860. W. F. Dalman. LA dn Vr ben ( f i