Aftonbladet – 17 december 1860, sida 2

gästerna at dem blaud hrr valman, hvilka fungerade såsom värdar, i stora börssalen, der supån var anordnad och der andra lifgardets musikkår under direktör Sjöbergs ledning spelade en festmarsch. Efter måltidens slut och sedan bålarne blifvit framsatte, äskades ljud, och rådman Weser föreslog skålen för hufvudstadens herrar riksdagsmän i borgareståndet vid sednaste riksdag. Talaren erinrade, att oaktadt våra invecklade former, som försvåra representationens verksamhet, hade äfven vid sednaste riksdag åtskilligt godt och nyttigt blifvit uträttadt och densamma kunde häratinnan väl uthärda jemförelse medj sina föregångare. Visserligen hade på lagstiftningens område icke något helt kunnat gånomföras, men åtskilliga partiella refor : er af vigt hade dock blifvit beslutade. En ny lag om brott mot person hade blifvit antagen. Den religiösa friheten hade blifvit erkänd såsom grundsats. ehuru det visserligen varit önskvärdt, att det af borgareståndet antagna ännu några steg längre gående förslag hade gått igen: m. Högsta domstolens förstärkning vore en åtgärd, som med glädje skulle helsas af de rättssökande. I afseende på handel och näringar hade mycket återstätt att önska, enär vi ännu måste dragas med en bunden ränta, äfvensom det gamla utborgningssystemet torde komma att fortfara, men den sista riksdagen hade dock äfven på detta område icke blifvit utan frukt. då den dels gifvit nådestöten åt bysättningstvång:t, dels antagit en ny konkurslag, hvilken, om den än icke skulle vinna sanktion i det skick, hvari den nu befianes,likväl sannolikt komme att gifva anledning till en kongl. proposition i ämnet vid nästa riksmöte. För den allmänna bevillningens utgörande hade nya grunder blifvit fastställda. I afseende på tullväsendet hade inga särdeles väsendtliga förändringar blifvit vidtagna, utan hade stinderna tvärtom härutinnan ansett sig snarare böra iskttäga varsamhet, bvilket dock icke af någon torde klandras, då man i allt fall vidhållet det liberala system, som under sednare åren blifvit följdt. Då jernvägar började byggas här i landet, torde Stockholm ha egt anspråk att blifva mera ihågkommet än som skedde; men emellertid, då anläggningen af en bana från hufvudstaden ändthgen vid räst färegående riksdag blef besluten, skulle det ha varit särdeles olyckligt, om detta beslut blifvit upprifvet ch det påbegynta verket fått afstanna. Man har skäl till tacksamhet mot sista riksdagen derföre att så ej skedde, ty då den från hufvudstaden utgående banan snart skall möta de från Göteborg och Malmö kommande, så skall Stockholm ej längre vara lottlöst i detta hänseende. Genom sina beslut rörande kommunal: eforme hade den sista riksdagen afgjort en råga, af hvilken man har anledning vänta rppspirandet af en kraftig allmän-anda, ett varmt medborgaresinne i stad och land, samt ett sammansmältande af samhällets olika, förut så skarpt från hvarandra söndrade klasser. I riksdagens sista timma slutligen väcktes till lif frågan om en genomgripande reprcsevtationsreform. I bög grad önskligt vore, att nationen allmänt förenade sig i de båda folkvalda ståndens petitioner, på det icke reformens vedersakare må kunna säga, att den stora frågan icke röner något deltagande hos nationen. Det vore derföre af vigt, att bvar och en i sin mån bidroge till det stora verkets främjande. Man vore dock nu vid början af slutet, och att början är gjord derför borde man vara de folkvalda står.den tacksam. (Lifligt bifall.) — Ännu en fråga återstode att vidröra, en fråga icke blott af politisk och nationel, utan äfven af internationel betydelse, en fråga som mer än någon annan ådragit sig den allmänna uppmärksamheten och upprört passionernas stormar. Säkert önskade dock alla uppr ktigt, att svallet efter dessa stormar måtte få i lugn lägga sig, och då det vore svårt att afgöra, hvad som i denna sak är det absolut rätta, så vore säkerligen enhvar förvissad, att Stockholms representanter i afseende å densamma röstat så, som känslan af pligt och öfvertygelse bjudit. Då dessa representanter utsågos, var det första gången hufvudstadens valmän samföldt, utan åtskilnad till olika klasser, utsågo sina representanter, och det var naturligt, att valet ej kunde utfalla till allas balåtenhet. Talaren erkände öppet, att han tillhört deras antal, som önskat en modifikation i den segrande listan, men erkände lika öppet, det hannuansåg erfarenheten ha ådagalagt, att valet hade utfallit lyckligt, och det var honom en glädje att få offentligen uttala sin öfvertygelse, att icke blott de erfarne kämparne, utan äfven de nyvalde hade, alla utan undantag, ådagalagt intilligens, kraft, nit och redbarhet. Sedan skålen blifvit drucken under hurrarop och fanfarer, uppläste hr Hedberg följande af konom författade verser: Det var en sed från fordna dagar Uti vårt gamla Svithiod, : Att mannen, för att stifta lagar, Till tinget trädde upp med mod. Och fram sågs han i kretsen stiga Vid sköldars klang och vapens dån, Samt, om sin gamla fribet mån, Till kungen tala dristeliga. Ännn i dag har han bevarat Sin ärfda rätt att stifta lag, Igenom sekler han försvarat Sim fribet emot våldets slag. Af gamla formers tvång omsluten, Fördröjs, men hämmas ej hans steg, Ty framåt ständigt gick hans väg, Och maanakraften är ej bruten! Ja! vi med glad förhoppning säg: Fast sakta, går det dock framåt; Kraftfulle män ännu vi äga, Som utan tvekan gå sin stråt; Som kasta blickea fram i tiden Och icke blott se stundens kraf; Som mer beräkna frukten af, Än blotta äran uti striden. Till dessa fosterlandets vänner Vi-räkna dem som nyss på ting Stått oförskräckta såsom männer, Fastän det stormat rundtomkring. Väl ingen af de verldsorkaner, Som sopa sekelsvälden ner, Nej, häftiga kastvindar mer, Som föddes utaf skiljda planer. Och derför samlats hit en skara Af valmän, för att bedja dem Från folkets råd välkomna vara I lugnet utaf egna hem; Och dem en gärd af aktning gifva, För hvad de talat, tänkt och gjort, För hvad de velat godt och stort I folkets minnesböcker skrifva. De skattebördan velat lätta, Som man på folkets skuldra lagt; I De hafva velat gränser sätta Mot ofördragsamheteris makt. I alla frågor utaf värde För ljus och fribet i förbund, Har ingen stått på ofri grund, Och ingen fegt gått sina färde. Och inga skråintressen trånga Lekt blindbock — som det nog kan ske I frågor, olika och många — Med deras öfvertygelse. De hafva fattat så tribunens Betydelse, ombudets kall, Alt landets väl han främja skall I första rummet — sen kommunens, Men dagen har så skiljda tycken Och hvarje tycke vill bli lag, Ej kunde de i alla stycken Eröfra allas välbehag. Men denna o Med