Aftonbladet – 17 december 1860, sida 1

Med en dyster och hemsk redighet förtäljde bon om förgiftningen af sin förste man. Hon bade velat blifva fri för att få gifta sig med Enoch. Hon omtalade att Ivano var der ende som kände henaes bratt. Han hade vid afskedet sagt att han stått i dörrspringan och åsett huru hon dröp de giftiga dropparna i det glas, som placersdes framför Casper oeh i hvilket Harmen sedan slog vinet. Under det hon rullade upp dessa bemska taflor fanns ett par öron, hvilka jemte Editbe uppfångade berättelsen, och dessa öron tillörde Lothard. Han hade skyndatatt besöka sin mor tidigt på morgonen. Vid ljudet af röster i det inre rummet hade han stannat I det yttre och blef sålunda åhörare af Harmens bikt: Då ägsnade sig från Edith hade Lotbard dolt sig bakom en dörr och fått se henne, utan att sjelf sedd. 2 en sket katt åhe