Aftonbladet – 17 december 1860, sida 1

misshandlat dem. Hon hade genom ett bref begärt att få tala vid Lothard och att han skulle besöka henne der hon, under ett antaget namn, uppehöll sig på en gästgifvaregård nära Ektorp. Utan att ingå i några närmare förklaringar om hvem hon var, sade hon Lothard att ban icke var den ryska furstinnang son, utan hennes, och sålunda blef hon hans goda engel, som fullkomligt rubbade den makt Wagner hade egt öfver honom. Wagner åter var yngsta sonen af en polsk famlj, den general Canitz, under den tid ban var kommenderad till Polen, på ett ganska fruktansvärdt sätt låtit behandla. Fadren hade dött under knutpiskan. Modren och Wagners bröder fördes till Siberien och doktorn sjelf, den tiden en gosse om tolf år, hade generalens aflidna fru att tac för sin Hon lyckades dölja hon Derefter sände hon honor talade der för honom. förtrodde hon den unge försorg för honom. Generalen sände honom några år sednare till Finland, och det var sålunda han korn i Casper Aberneys hus. — När Lothard skulle skickas till ett tyskt läroverk fick Ivano Wagner, såsom han kallades, (hans rätta familjenamn känna vi icke) sig ålagdt att vara den unge baronens lärare, under det han sjelf fulländade sina medicinska studier. Edith hade efter sitt första möte med sonen Lothard uppehållit sig ett par dagar på den finska gästgifvaregården. Harmen och hon sammanträffade då. Edith var den enda som visste att systern under det antagna namnet Smidt öfverflyttet till Finland. Hon lyckades genom frågor få reda på att Harmen bebodde Ektorp. Några rader från Editbs hand förmådde Harmen att helt tidigt en morgon besöka henne på gästgifvaregården. Den börda af ett begånget brott, som under så många år hvilat tungt på Harmens sinne och hvilken hon endast förrådt under de första utbrotten af sinnesrubbning vid mötet med Victor Aberney, strax efter Enochs död, hade hon nu, då hon återsåg Fdithb, ett stort behof af att anförtro henne och sålunda af henne höra några tröstens och boppets ord, som kunde förjaga den evigt återkommande tanken, att det af henne begångna brottet skulle återfalla på dotterns hufvud.