Aftonbladet – 17 december 1860, sida 1

sonen, straxt efter dennes födelse. För Edith förklarade man att barnet var dödfödt. Ett par dagar derefter dog generalens fru, sedan hon, såsom det bette, gifvit lifvet åt en son, som skulle blifva arfvinge till den ryska damens ofantliga förmögenhet. Denne son var icke någon annan än Ediths förstfödde. Ett år förfööt. Edith skulle åter blifva mor. Hennes man sändes på en beskickning till franska hofvet, och Edith reste, medan han var borta, till Helsingfurs, för att under titeln fru Brunzwith uppehålla sig derstädes. I Hc singfors födde Edith Tage. Hon hade kort förut skrifvit till moster Sara, som i all skönvs hemlighet besökte henne samt var hos henne någon tid. När Tage var ett par månader, fick Edith bref från sin man, hvarutihan bad henne komma tillbaka till Petersburg, men qvarlemna barnet i Helsingfors. Magnus Canitz fästmö, den unga ryskan, hade blifvit angripen af en svår bröstsjukdom, så att hon måste företaga en resa till Italien, och deras tillämnade giftermål blef i följd derat uppskjutet. Magnus, af en svag och svärmisk karakter, beherrskad helt och hållet af sin äldre broder, för hvilken ban hade en viss fruktan, så att han blindt måste lyda bonom, lät generalen öfvertala sig attfortfarande hålla äktenskapet med Edith hemligt, till dess man fick se om döden befriade honom från den förbindelse kejsarens vilja framkallat. Ett par år förgingo sålunda, under hvilka den ryska fästmön alltjemt fortfor att vistas i södern och unge Tage i Helsingfors. Magnus ville icke att gossen skulle komma öfser till Ryssland. Så stodo sakerna, då en dag -Magnus Caritz med bustru skickades till Siberien; Magnus, formligen angifven af generalen för att hafva ingått äktenskap med en svenska, oaktadt han enligt kejsarens vilja var förlofvad med en 1yska. Det öfriga känna vi. Under makarnes vistande i Siberien bekände FEdiths man, sedan han tagit en helig ed af sin hustru, att förtiga hemligheten så länge geperalen lefde, deras äldste gon icke var död, utan lefde såsom generalens enda arfvinge. I Sedan Edith ett år uppehållit sig i Frankrike, efter sin befrielse från Siberien, uppsökte hon Lothsrd. Det var under hans viJ stande vid Kronobro. Hon var ej någon anI nan än det fruntimmer, som i sin vagn hemförde Tage och Skuldfrid, efter det Lothard