Aftonbladet – 13 december 1860, sida 1

vergifva Finland och med min röst skapa mig det ekonomiska oberoende, som den tillförsäkrade mig. Han erbjöd sig att gifva mig rekommendation til en utmärkt musiker i Frankrike, monsieur X—; derjemte upps gjorde han för mig planen för resan, de medel jag skulle få dertill, och åtog sig att realisera vårt bo på det allra fördelaktigaste och sålunda fort förskaffa pengar att komma till Paris. Jag trodde på de lockande beskrifningarne om den skatt jag egde i min röst, och jag tackade honom. Han hade, utan att veta det, gifvit mig en utsigt för att fullfölja mitt redan fattade beslut. Återstod nu att få min mors samtycke. Jag sade doktorn att jag icke visste huru detta skulle tillgå. Han svarade mig då, att om jag tillät, skulle han tala vid min mor, och lofvade på sin heder att utverka hennes medgifvande. Han böll ord; efter en timmas samtal med min mor uppsökte han mig för att säga att hon var fullkomligt nöjd med att öfvergifva Finland, och att hon lemnade åt mig att bestämma hvart jag ville taga vägen. Ifrån detta samtal med Wagner föreföll min arma mor skyggare, dystrare och oroligare än förr. Åtta dagar derefter hade vi lemnat Finland, jag med själen uppfylld af tusende qvalfulla känslor, olycklig ända in i djupet af mitt hjerta, men redo att i min tur arbeta för min mor och hennes trogna följeslagerska Annika. Ack! då jag vände ryggen åt Ektorp, utan att ett ord från dig sade mig att du ånsrat den smärta du tillskyndat mig, tyckte jag att en strärg brast i mitt inre, och jag kände då att min själs varmaste känslor stannade qvar hos dig, oaktadt allt som gaf mig anledning att arse dig för en hjertlös egoist, den der använde alla medel för att ernå sina önskningar. Jag tyckte då, att om. du blott med en enda rad uttryckt något deltagande, eller försäkrat mig att den sorgliga hemligbeten var död och begirafven inom dig, skull jag känt mig lycklig; — men nej, icke ett ord. .. i (Forts.).a