Aftonbladet – 10 december 1860, sida 2

Temnat sängen, kom professorn in till honom. Aberneys paana var mörk och blicken sträng. Hvad bar förefallit emellan dig och Canitz? frågade professorn och betraktade fostersonen. En tvist, som slutade mtd en förolämpning från hans sida, svarade Tage och såg helt oförskräckt på fosterfadren. Hvarom handlade tvisten? — Aberneys ögonbryn rynkades. Z : Om ett fruntimmer. Hvilket fruntimmer? Jag vill veta hennes namn. : Pappa! Jag trodde mig icke vid min ålder behöfva stå tll rätta för mina bandlingarn, sade Tage trotsigt. Jag är icke mera någon pojke.n Men du bär dig åt som en lymmel. Pappa! utropade Tage och reste sig upp. Tig, och hör noga på hvad jag bar att säga dig. Fruntimrets namn du icke vill nämna känner jag., Professorn lade armarne i kors öfver bröstet, fortfarande med sträng ton: Huru benämnes den karl som hör en qvinnas heder angripas och icke höjer sin röst till hennes försvar? Jo, man kallar honom en man utan alla begrepp om ridderligz bet; buru benämnes den, som i ett dylikt ögonblick förnekar bekantskap och frändskap med samma qvinna han några ögonblick förut sagt sig älska, men är den förste att öfvergifva då hon förtalas ? Jo, honom kallar jag en man utan ära, värd att erhålla ett skymfligt slag i ansigtet af hvar och en hederlig karl, utan rättighet att derför kräfva upprättelse.x Professorn lade sin band tungt på fostersonens skuldra, tilläggande med eftertryck: En sådan man är dux Tage blef dödsblek och stod i ett nu upprält inför Aberney. Öppna ej din mun-till försvar eller utta lande af några stolta ord; med mig gagnar det till ingenting; du kan ändå icke duellera med den som varit dig i fars ställe. Kläd lig fort, om en timma skall Canitz hafva den upprättelse du är. skyldig honom. -(Forts,)