Aftonbladet – 10 december 1860, sida 2

da för den IU Sept. gjordes emot underteckrad, att i Aftonbladet på 1830-talet dels hafva yt rat att krigens tid numera vore förbi?, och dels bafva spått, att Sverge skulle vara republik vid pass efter en mansålder. Med anledning af de anmärkningar, som jag förut ansett mig befogad att göra emot dessa påståenden och dervid fogade kommentarier, är det min skyldighet att erkänna det besvär tit, haft aft efterkomma uppmaningen; och då mina föregående anmärkningar kommit Aftonbladets läsare tillhanda; få fordrarovälden att till en början ur Allehandas fredagsartikel ordagrannt införa det faktiska, som skall tjena: till stöd för tit:s påstående. Det lyder som följer : . Aftonbladet för 1839 n:r 96, 3:dje sidan, 3:dje spalten förekomma efter anmälan af en politisk skrift, med titel Vidräkning och Reform: Betraktelser i fän gelset af en svensk statsfånge, en skrift, som på sin tid gjorde mycket uppseende, följande redaktionens egna betraktelser: Hvad som härvid utan tvifvel skall väcka största uppmärksamhet är, att förf. numera helt och hället kommit ifrån sina fordna idter om ofelbarheten och företrädet af konungadömets princip, såsom nödvändig för samhällets bestånd. De jemförelser han i detta hänseende anställer; med ledning af vår historia, huruvida det icke skulle varit fördelaktigast för landet och nationen, och en mängd af de förluster och olyckor, hvilka öfvergått oss, undvikits i fall reenterna, i stället för konungar, hade vari riksföreståndare, valda på viss tid, och dervid han adresse rar sig till professor Geijer, med anledning af hansÅ sednast utgifna arbete om frihetstiden, är obestridligen bland det pikantaste, som ännu flutit ur någon svensk penna. För oss, som i teorien alltid varit tillgifne de republikanska ideerna, men i tillämpningen ansett Europa, och kanske isynnerhet vårt land, änndu på långt när icke moget för, deras införande, ehuru vi äro fast öfvertygade, att sådant kommer att ske, kanhända redan uti nästa mansålder, och ati ioga fåväldets eller allenastyrandets försök i detta afseende skola förmå att.i lingden motstå tiden, som arbetar till målet, genom sina bemödanden för massans böjande till bildning, moralitet och välstånd, samt för folkets delaktighet i lagstiftningen och inflytande på ärendena — för oss kan det icke vara utan intresse att finna, huru den ene efter den andre af de talangfullaste motståndarne mot denna princip småningom finna sig besegrade af förnufiets och erfarenhetens vapen, och föranlåtna till affall från den ena efter den andra af sina illusioner,, Näst härefter anhåller jag att få återkalla i minnet den första artikeln i Allehanda för den 10 Sept., som gifvit anledning till den af de fleste läsarne sannolikt redan kända skriftvexlingen. Den lydde sålunda: Vi hafva följt hr Hjertas tidning Aftonbladet så der temligen alltifrån dess uppkomst, och vi erinra oss blend annat tvenne satser, som på trettiotalet så ofta upprepades i samma tidning, så at de kanske tiil och med hos en och annan förelkommo såsom sanningar eller sanno-Å likheter: den ena var, att krigens tid var förbi och att man sålunda ej behöfde kasia ut några penningar för ldndets försvar, och den andra var den profetian, att Sverge så der omkring efter en mansålder skulle vara republik. Vid jemförelse mellan dessa båda aktstycken kan läsaren sjelf bäst döma, huruvida den framställda citationen. från år 1839 innebär den mening, som tit. förut hadej tillagt Aftonbladet (helst det sades att densamma så oftan blifvit upprepad etc.), att Sverge skulle vara republik, så der omkring efter en mansålder. Jag tillåter mig yttra en viss förundran att tit, icke synes märka den väsentliga skilnaden emellan en sådan direkt spådom och den i citationen uttryckta, vida mer omfattande tanken, det vi (Aftonbladet) i tillämpningen ansett Europa, och kanske isynnerhet vårt land, ännu på långt när icke moget för deras införande, ehuru vi äro fast öfvertygade att sådant kommer att ske; hvarvid tillägget, kanhända reden uti nästa mansålder, tydligt sammantänger med och ej kan utan meningens förryckande skiljas från det efterföljande: och att ingenting i längden skall förmå att motstå tiden, som arbetar till måletn, O. 8. VMånne det ens vore för djerft att sätta i fråga, huruvida icke de 21 år, som förflutit sedan Aftonbladets artikel skrefs, och de drag. som historien derunder uppsamlat ak åt skilliga bland de maktegande furstarnes sätt att behandla folken samt hålla sina eder och löften, hvarom de -sednaste påminnelserna iemnats från Rom och Neapel, snarare bidrasade grefvinnan och reste sig upp. Ni har. kära doktor, för mig beskrifvit: barons. kärlek till madam Dorbino med så lifliga färger, att jag icke vet hvad jag skall tänka om hans nu kalla och besynnerliga sätt emot henne å ena. sidan och hans lifliga försvar af hennes heder å den andra. Han kan således falla ur sin roll.n Den sednare händelsen bevisar ju att hår ännu älskar hennel utropade Tage. ,Hans vägran att slåss bevisar att han icke vill blottställa hennes beder genom en duell. Alldeles icke, inföll doktorn, mutan endast och ailenast att han ej. vill bryta sitt ev gång gifna ord att icke duellera med er; eller ock att han anserfer icke värd en dylik ära. Nej, doktor, nu är ni på irrvägars, inföl grefvinnan. Det finnes något hemligt, något Jvöktst skäl, som förmått honom handla så., Möjligt. — Doktorn tog sin hatt och beredde sig att gå. Grefvinnan följde honom ut i nästa rum. Doktor,, sade Nathalie och lade sin hand på läkarens arm, jag måste hafva den qvinnan ur vägen, kosta hvad det vill. Ah, — ni vet icke huru djupt jag nu afskyr hennel Och älskar bonom, ifyllde doktorp. Tyst, och hör mig: ni måste hjelpa mig att skaffa henne undan, men så att det ser ut som om hon rest med den der narren der inne. Nathalie gjorde en rörelse med hufvudet åt rummet der Tage befann sig. Doktorn betraktade henne en stund, liksom Nathalie ingifvit honom en id; derefter svarade. han leende: När satan vill att någon -rätt infernalisk id skall uppstå, låter han den utgå från en qvinnas bjerna. , Ni har, grefvinna, gifvit mig tråden till något, sum kan föra oss rätt fo:t till det mål vi åstunda. Lef väl, jag aflägsnar mig nu för att meddela er min plan, då jag fått-den färdig.n :