Aftonbladet – 8 december 1860, sida 2

Medan grefvinnan och professorn samtalade satt Lothard blek och dystert stirrande framför sig. Den nattliga gästen var försvunnen; meahon hade qvarlemnat idel sorg och smärta i-Hans själ. Betjentens inträdande med kaffet återförde Lothard till den verld hvaruti han lefde. Han satte sig att skrifva några rader. , När han förseglat dem, fick betjenten befallning att gå med brefvet till madame Dorbino. Sedan detta var gjordt kastade sig Lothard åter ned på soffan, liksom allt hvad nu mera skulle hända var honom kgiltigt. Lothards ansigtsuttryck liknade dens, som gjort sig beredd att låta ödets vreda åskor rasa. Han såg på sitt ur och mumlade: : Om en timma skola de vara här för att göra upp vilkoren; om en timma skall. jag stå i en tvetydig dager inför mina kamrater. O, moder, moder, det blir en svårstund. Jag skall tvingas lemna svenska flottans tjenst och