Aftonbladet – 8 december 1860, sida 1

Du vill veta huru jag skallhandla. Han får taga mitt lif, svarade Lothard dystert. Jag kan ej bringa dig något större offer än då jag i detta ögonblick, då lyckan för för. sta gången småler, ställer mig försvarslös inför en ursinnig fiende. Bättre att du icke drifvit honom till denna ytterlighet, inföll damen nästan kallt. Känner du vår tvist, så känner du äfven anledningen dertill; och då...... Skall jag alltid ogilla ditt uppförande. Dock jag är icke mera din domarinna, der. före önskar jag blott att du berätiar mig hvad som passerat, att jag må erhålla ett klart begrepp om tilldragelsen. Med lugn röst förtäljde Lothard hvad som hänäåt. Det eljest stolta i Lofhards drag hade derunder ett nästan ödmjukt utseende. Hans blick såg rakt in i modrens ögon liksom han velat låta henne läsa i sin själ. — Mörkt och sorgset blef uttrycket i hennes drag. Då han slutade satt hon en lång stund tyst, liksom öfverväldigad af en inre rörelse. Slutligen yttrade hon: Du får icke antaga utmavingen. t Begär icke det omöjliga, kom ibåg, att om jag vägrar, så kastas en skugga på min heder. Men denna duell får icke, kan icke ega rum.p simvete, Far. tåga ditt 1, söla sig i ditt blod och öfver din moders bufvud draga all denna skuld?? Vill du hellre att din son skall lefva ringaktad af sina kamrater? Allt annat, utom denna duell. Moder, jag skall offra dig hvad som helst,