Aftonbladet – 7 december 1860, sida 3

2 Nya teatern i Helsingfors öppnades och invigdes den 28 November med det första af de tre för detta ändamål bestämda invigningsspektakler. Programmet för aftonen var: 1) Kullerwo-ouvertyr af F: v. Schanz; 2) prolog på svenska språket af F. Cygnzeus; 3) prolog på finska språket af J. Krohn; 4) ouvertyr af F. Pacius; 5) Prinsessan af Cypern, sagospel i 4 akter, efter motiver ur Kalewala, text af Z. Topelius, musik af F. Pacius. Hr Pacius har till sagospelet skrifvit nio musiknumror: 1) danskör; 2) ballad;: 3) skrattkör; 4) qvarnsång; 5) melodram (changement); 6) romans; 7) citterkör; 8) melodram (feeri) samt 9) finale med tablå och pantomim. Teatersalongen innehåller 746 sittande platser; de stående beräknas till 170; summa 916 platser. Alla platser från golf till tak voro fullt besatta med åskådare, damerna för det mesta i svart, med anledning af kejsarsorgen; berrarne för det mesta i högtidsdrägt. Klockan på slaget 6 begynte loger och bänkar småningom fyllas. Kl. 7 och 6 minuter sänktes stora kronan, som upplyste salongen med bländande dager, ehuru luftdraget släckte 18 af dess 80 lågor. Strax derpå begynte Kullerwo-ouvertyren, hvarefter mag. Mechelin deklamerade den svenska och studeranden Hougberg den finska prologen. Dekorationen dertill War en magnifik sal i renaissancestil. Derefter vidtog pjesen, som varade från kl. 8 till 3, på 12, en naturlig följd af betjeningens ovana vid maskineri och dekoration, hvarigenom uppehåll ej kunde undvikas. Åskådareu fick hafva öfverseende med åtskilliga brister, hvaribland den förnämsta var, att tablån i sista akten (Tuonela) gick förlorad genom felaktig belysning, emedan den, för arbete på teatern, ej alls kunnat repeteras. Äfven fick åskådaren nöja sig med ett pörte, som icke var något pörte, emedan intet rum fanns att måla en ny dekoration, och Lemminkäinens palats var allt annat än antikt. Men de flesta dekorationer lära gifvit ett utmärkt perspektiv. Hvad utförandet angår, torde ingen väntat artistisk produktion, men med nöje erkändes några rollers oväntadt vackra utförande och i allmänhet en stor omsorg, hvilken de spelande nedlagt på styckets inöfning. 90 å 100 personer på scenen i bjerta kostymer gåfvo en vacker anblick. Värmen var något stark i de öfre regionerna. Stycket, ehuru aldrig fullt repeteradt, gick utåt afbrott. Vid dess slut begärdes och sjöngs Vårt land samt derefter Suomis sång. Kompositören och textförfattaren framropades jemte alla de spelande. — Efter spektaklets slut hade en mängd aktionärer och andra stadens invånare arrangerat en sexa å hotel de Russie, hvartill alla de spelande voro: inbjudna och der skålar föreslogos af prof. Cygnus för Helsingfors stads samfundsanda, som byggt denna nya teater, samt för dena finska trolldomen, som här framkallar nya och sköna företag ur intet. Den 29 Nov. gafs det andra, den 30 det tredje och sista af de för invigningen bestämda amatörspektaklerna. : TYSKLAND: Preussen. De sednaste tidningarne berätta ryktesvis, att äfven den beryktade polisdirektören Stieber numera blifvit ställd till dispoation. : Förre statsministern Henrik von Arnim och professor Dahlmann i-Bonn ha betänkligt insjuknat. j ITALIEN. Som vi förat nämnt har grefve Cavour afgifvit ett svar på preussiska utrikesministern friherre von Schleinitz bekanta not. Svaret, stäldt till Sardiniens minister i Berlin grefve de Launay, lyder som följer : Turin den 9 Nov, 1860, Herr grefve! Herr grefve Brassier de Saint Simon har med delat mig en depesch, daterad Coblenz den 13 Okt. uti hvilken friherre von Schleinitz, sedan han nyligen tillkännagifvit berlinerkabinettets önskan, att för blifvå i godt förhållande till Sardinien, framlägger för oss. de meningsskilnader, som ega rum mellan konungens och prinsen-regentens regeringar, vid be I dömandet af de tilldragelser, som timat i Italien. Sedan frih. von Schleinitz anmärkt, att konungens regerings politik, hvilken utvecklades i noten af der 12. Sept., är grundad på nationaliteternas obetingad rätt, skyndar han att tillägga, att ban är långt ifrår att bestrida det höga värdet af nationalitetsiden, en id, hvilken tvärtom vore den väsendtliga och öppet erkända driffjedern för preussiska politiken i Tyskland. Men ehligt hans åsigt finge denna grundsats icke ställa sig i motsägelse med reglofna för den erkända folkrätten, emedan den eljest hotade. att störa Europas fred samt inrycka folken och regeringarne på revolutionens väg. Det gläder oss att se prinsen-regentens regering erkänna icke allenast nationalitetsiden såsom ett af folkrättens väsendtliga elementer, utan äfven räkna sig till en ära att vara denna ides ädle representant i Tyskland. Men om vi å andra sidan måste beT beklaga, att se den nödvändiga tillämpoingen.af en princip, som man högaktar, ogillad, så är det dock tillåtet att hoppas, att berlinerkabinettet skall, så sanna betydelse, en gång kunna betråkta dem på ett rättvisare och mera välvilligt sätt. Det är en punkt, som måste rätt uppfattas och på hvilken vi måste lägga synnerlig vigt, nemligen att frågan om Markerna, Umbrien och Båda Sicilierna är en rent italiensk fråga, och att densamma såsom sådan på intet sätt berör andra makters obestridliga rättigheter. I sjelfva verket har folkrätten i alla tider tillerkänt hvarje nation rättighet att sjelf bestämma öfver sitt öde och gifva sig institutioner i öfverensstämmelse med sina intryssen, med ett ord, ansett mest egnade att betrygga statens säkerhet och välfärd. Denna rätt har aldrig blifvit ansedd stridande mot I de internationella lagarne., Den är till och med hörnstenen för desamma; ty om den blefve kränkt, så gåfves det utiEuropa ingen sjelfständighet och inÅ gen frihet mera. Men man invänder: Italiens territorialindelniog har blifvit bekräftad genom högtidliga fördrag. Eåropa har följaktligen en jurisdiktion, som det kan afsäga sig utan att tillika afstå från I det förflutnas alla traditioner, utan att blottställa framtiden för revolutioner och folklidelsernas faror. Jag vill ej här undersöka till hvilken grad de internationella bestämmelser, hvarpå man hänsyftar, Å blifvit uppställd uti Italiens sanna intresse, Men saken li och för sig sjelf, d. Vv. 8. bestämmelserna uti ett fördrag. kunna de innebära att nationen skall helt j j ; 4 snart det blir bättre underrättadt om händelsernas) att ordna sina angelägenheter på det sätt som den I anh hållet och för all framtid afsäga sie nrdnandet I