Aftonbladet – 7 december 1860, sida 2

M:t ingifna skrifvelser. Axplockning på den akademiska åkern, Det är visserligen något sent lidet på året för att företaga en sådan operation som axplockning; men som det ligger i sakens natur, att axplockaren icke kan gripa verket an, förr än den stora skörden föregått, torde läsaren finna det förklarligt att vi så här midt under December månads snö och köld ännu bege oss ut på den akademiska täppan i Upsala-Posten, der blott för några få dagar sedan lian gick öfver konungens konselj och den medicinska frågan. Om det alls lönat mödan, må läsaren bedöma. Gud skall veta, att det mesta, vi funnit, varit slösäd och agnar; en stor mängd korn vattensjuka, upppösta, till och med grodda, såatt det väl med skäl kan sägas att vi få tröska för bara halmen; dock som vederbörande i Upsala tyckas hafva ämnat sådana slags varor till vinterföda åt regeringen, hafva vi trott att vi å vår sida kunde förevisa allmänheten åtminstone några ar, såsom profbitar af kosten. Vi börja alltså med Första knippan eller kompetens-axen. Uti en uppsats bestående af en mycket liten och en icke alldeles ovanligt stor artikel i UpsalaPosten — den, hvars rubrik här ofvan biifvit angifven — finner man på särskilta ställen: de egentligen kompetenta auktoriteterna, nemligen medicinska fakulteterna, akademiska kon: sistorierna, kanslersstyrelsen och förre ecklesiastikministern, — de kompetenta auktoriteterna — auktoriteterna — ytterligare de egentligen kompetenta auktoriteterna — de omnämnda kompetenta auktoriteternan — de af oss så kallade egentligen kompetenta auktoriteterna — de kompetenta auktoriteterna — kompetenta auktoriteter, — c. En liten nätt knippa af kompetenser! Men ehuru, efter så många försäkringar om ifrågavarande auktoriteters kompetens — hvilken icke bör kunna hafva undgått att blifva vederbörligen inskärpt hos alla vederbörande — bedja vi, att till densammas ytterligare befästande få tillägga ännu följande strån, så att, jemte försäkringarne, äfven någon slags bevisning må tillkomma. . g När det således nu är fråga om att döma, så vet hvar man, att första vilkoret för kompetens är opartiskhet hos domaren; och gäller det då här, såsom man i Upsala tror, medicinska fakultetens vara eller icke-vara, hvem skulle väl vara mera kompetent att yttra sig, än medicinska fakulteten sjel:? Och skulle ej konsistorium vara fullt ut lika opartiskt, som hvarje fyrbent varelse kan vara att döma öfver någondera af dess egna fyra ledamöter? Och kanslersstyrelsen. (kanslersembetet), skulle den ej vara, fullkomligt lika neutral som fåraherden, när det är tvist om rättigheterna för hans egna: får och hans grannars? Slutligen förre ecklesiastikministern, hvars förslag) i saken är, åtminstone för allmänheten okändt, men som, efter hvad man tror sig veta, tyckt frågan ännu vara så outredd, att han icke ansett sig kunna. föredraga densamma i konseljen, hvad skulle man säga om honom? De mortuis nil nisi bene. Nog har han bevisat sig vara fullkomligt opartisk, efter han så behändigt dragit sin Matts ur skolan, och lemnat åt efterkommande att tvista om hvem som egt förmånen att hafva varit af honom omhuldad! Men här kommer det kinkigaste i saken; ty vi finna, att ehuru nyssbemälte afgångne ecklesiastikminister visserligen af förf. i UpsalaPosten anses för en stor auktoritet, så kan samme förf. deremot icke anse det annat än i högsta grad obehörigt, om den nuvarande ecklesiastikministern tilläte sig att fatta någon egen öfvertygelse i saken, utan bör han tvärtom, enligt Upsala-Postens förf., vara förpligtad att ställa sig till noggrann efterrittelse hvad man i Upsala förmodar hafva varit företrädarens åsigt. Följaktligen förnekas den nye ministerns auktoritet och kompetens helt och hållet, så vida han ej just är så sinnad, som man önskar i Upsala, — ett betänkligt ingrepp i kompetens-läran, uti dess särskilta tillämpaing på ecklesiastikministern, antingen man betraktar densamma från synpunkten af dragande kall och embetets vägnar eller af verklig insigt i ämnet. Hvad än vidare, ur sistnämnde synpunkt, kanslersembetet beträffar, så är det visserligen erkändt, att detta embete näppeligen eger eller någonsin egt sin make bland rikets embetsverk — huruvida jemförelsen länder till förmån eller nachdel för kompetensen lemnas derhän. Så mycket torde utan öfverdrift kunna sägas, när det gäller en vetenskaplig fråga, att den vetenskapliga kompetensen svårligen kan sträcka sig längre än som medgifves af : vetenskapligbeten hos de personer, som representera auktoriteten; och då kanslersembetet icke utgöres af mer än kanslern sjelf, så har man ock endast kanslerns person att i detta afseende hålla sig till. Nu skulle vi för vår del vara mycket benägna att med största uppmärksamhet lyssna till h. exe. grefve Sparres ankar i detta eller andra ämnen, om vi än cke vilja obetingadt skrifva u der dem alla; nen huru ledsna äro vi icke att från sjelfva mniversitetet höra åsigter yttras, som på ett i nögsta grad betänkligt sätt nedsätta hans exsellens auktoritet i den förevarande fråvan. a m— — —L