Aftonbladet – 6 december 1860, sida 3

Vi ha ej velat vägra införa nedanstående svaromål, ehuru i detsamma finnes inmåagdt åtskilligt som icke rörer den sak, hvarom egentligen var fråga, och ehuru insändarne i flera fall, t. ex. i afseende på ett förpligtande för slaten att betala tull för de effekter den för statsbehof införskrifver, uttala åsigter, som icke ens behöfva vederläggas. Med anledning af förordet till den af några fabrikanter insända artikeln om kungliga vagnar, införd i n:r 227 af Aftonbladet, anhålles ödmjukligen om införande af följande. Redaktionen anför, att ehuru artikeln har en prohibitif syftning, så införes den, emedan den påpekar en undantagslagstiftning, som ger anledning till missbruka. Att artikeln innebär en prohibitif syftning, i den mening förordet antyder, måste vi bestrida. Den afser blott att söka prohibera undantagslagstiftning med thy åtföljande flerfaldiga inkonseqvenser. Det hör icke hit att undersöka, hvilka varor som böra vara med tullafgift belagda eller ej; men vi anse, att när en sådan afgift är blefven såsom behöflig faststäld, så bör den erläggas af alla utan undantag, så väl af hofvet som af alla andra. Exceptionel tullfrihet medför ofta nog indirekt enahanda verkningar som tullafgift, och kan tillika innebära en maskerad prohbitif syftning. Dessutom, på hvad grund ans:s individerna kollektift eller gruppvis böra vara fritagna från en tullafgift, som det åligger hvarje person för sig att betala; och då hvarje sådan måste underkasta sig afgiften, hvarföre gör lagen undantag för den, som minst har behof deraf och som mest bör vara angelägen om att få afskaffadt ett föråldradt bruk, som numera at giltiga skäl har opinionen emot sig och för hvars bibehållande blott kan åberopas gammal häfd? Hvad tullafgift som erlägges af staten angår, svaras vanligen, att den reducerar sig egentligen till en omflyttning af medel, tagna ur den ena fickan för att stoppas i den andra. Må så vara i vissa fall; men det sker då enligt allmän lag, ger icke anledning till oordning och förnärmar ingens cätt. Deremot händer, att genom statens fritagande från gällande tullafgift medel tagas ur den enas ficka för att stoppas i en annans, eller egentligare, att medel blifva qvarliggande i den ena fickan som bordt komma i den andra. Eftersom artikeln handlar om vagnar, må exempelvis anföras tullfrihet för jernvägseffekter. Efter den strid som föregått bestämmandet af hvarje jernvägslinie, såväl som af de särskilda delarnes företrädesrätt i fråga om tiden för arbetets utförande, bör väl ingen tilltro sig att på förhand kunna afgöra om de fastställda linierna just blifva de för staten mest förmånliga; mindre svårt torde vara att inse, hvilka intressen som för tillfället vunnit eller kommit tillkorta. Samma gäller i ännu högre grad om linier som tillhöra bolag, hvilka, oberäknadt tullfrihet för effekter, tillika blifvit af staten hugnade med vida väsendtligare förmåner af annan kategori. I alla de fall der statensintresse icke bevisligen är öfvervägande, blifver derföre eftergift af tullafgift icke på sin plat., emeran den då verkar prejudicierande för det allmänna och ännu mer så för enskilda, hvilka icke förmå utverka åt sig samma lättnad, ehuru de deraf kunna vara ibehof. Hade i stället tullafgift från början alltid måst erläggas för jernvägsmateriel, så hade den väl i förstone måst betalas högre; men den inhemska industrien hade då utan annan uppmuntran förr framkallats till lif, hvarefter konkurrensen nog snart jemnar priserna, om tullen icke är satt för hög. Till konseqvenserna hör, att medan man låter resandes effekter, äfven från inrikes ort, undergå en småaktig, någon gång brutal visitation, sådan den numerå blott förekommer der och hvar i Frankrike, dock alltid-i en passande och ljus eller upplyst lokal, så befordras på annat båll genom licenser tullförsnillning i stor skala. Endast emot detta cch dylikt har artikeln en prohibitif syftning, utan beräkning af direkt gagn för industrien. På den ståndpunkt som vagnmakeriet ännu håller sig och med kännedom om gångbara priser, jemförda med dem som införda goda utländska vagnar här måste inbringa med tillägg af transportkostnaden och öfriga vidrigheter, kan man vara trygg för import på spekulation, äfven om de voro tullfria; och några få andra, som inkommo för importörernas eget bruk, betyda föga och utestängas icke äfven om tullen vore högre än hvad den nu är. Men ehuru vi icke anse skyddstull nödvändig, finna vi billigt att nuvarande tuliafgift bibehålles.så länge en mängd varor, som ingå i fabrikation, ännu äro belagda med tillräckligt hög tull för att utestänga dem från ett allmännare bruk, på samma gång den håller uppe priserna å inhemsk sämre vara och afhåller tillserkarna från att göra sig omak. Exempelvis må nämnas vagusfjaderstål, så kalladt shear steel., som ieke ännu kan fås tillverkadt här i landet och utom hvilket endast kan fås fjedrar af underordnad godhet och varaktighet. Af gjutstål af en viss qvalitet blir ändå bättre fjedrar, men fäller sig ännu för dyrt för allmänt bruk,och något passande för ändamålet finnes dessutom icke i handeln. Hvadsom kunde komma att inverka menligt på vagnsfabrikation vore, om det blefve brukligt, att årligen till nedsatt pris försälja en del af de vagnar som nu gå fria för tull och hvilka vid försäljningstillfället vero att anse så godt som för nya. Så sker i England, der nya vagnar köpas för saisonen och afyttras sedan för halfva priset. Och hvad som redan i flera år verkat mindre fördelaktigt på handteringen här på stället är den förhöjda ryska importtull å vagnar. Förut ex porterades härifrån årligen vagnar till Finland -och Ryssland, men nu ingen enda. Det vore derföre att önska, det regeringen snart måtte få tillfälle att ut verka en återgång till de fordna gynsammare förhållanden. Med hög tull å vagnar ästadkommes lätt förbud utan risken af att ge särdeles förtjenst åt lurendrejaren, som högst ogerna gör i vagnar. Af anförda :öljer: att vagnmakeriet har mer fördel af en tullagstiftning i liberal än i prohibitif anda; att den nuvarande tullen, om icke behöflig, anses dock behörig såsom motstarande tull å varor som ingå i handteringen, äfvensom, att för tullfrihet för sådana varor gerna kan uppoffras tull å vagnar. Artikeln fjederbladsstål Shear steel: såväl för statens som för bolagens jernvägsvagnar kommer denna artikel att allt framgent behöfvas, så till reparation af de införskrifna fjedrarne, om man vill undvika I det för fjedrarne förderfliga bruket af en inbländning af jernblad emellan stålblad, som ock t.1l om-Å sättning af nya fjedrar i de odugligblifnes ställe Skall då det behöfliga stålet höra till tullfri jernägsmateriel? I så fall-och då den exceptionella lagSö Sö SR tr PA