lierna för papperstillverkningen, har intet någon större mån lockande, då det icke med för något stort förvärf. Det finnes familje som samla sina lumpor och derföre tillbyte sig sitt årsbehof af -skrifpapper och post papper, men sådant utgör undantag, då der emot, om sparsamhet och samlande i dennö enda artikel, om det blefve allmän sed, skulle på det hela göra värdesummor af öfverraskande betydenhet. Man kan tryggtgöra der räkningen att hvarje individ årligen förslite minst två marker linneeller bomullstyger Sammanlagdt skulle det utgöra 71, millione: marker, hvaraf kunde erhållas 7 millione! marker papper, hvilket, efter t. ex. 12 på riset, komme att utgöra omkring 600,000 ris eller 2!, millioner riksdaler. Visserligen vore det förgäfves att försöka bringa den stora mängden att vidtaga åtgärder för landets gemensamma vinning; endas! några få torde af en sådan uppmaning väckas till uppmärksamhet på det allmänt gagnande i en sådan hushållsamhet, men det borde för de öfriga fö ekomma såsom en ganska lätt sak, att, i stället för bortkastning med soporna. utplocka fallna rimsor, utnötta trasor, förslitet linne och bomull i allmänhet, och attinkasta allt sådant, hvartefter det uppkommer, i en särskild korg, fjerding eller gammel säck, för att slutligen efter längre eller kortare tid, när förvaringsstället vore fullt, lemna det lilla lagret till dem som uppköpa lumpor för pappersbruken. Den familj, som icke sjelf kan värdera den lilla värdesumman, kunde ju lemna hela saken såsom sportel åt någon af tjenstefolket. Principen blefve då i alla fall akttagen, och en icke obetydlig nationalvinst lerigenom befrämjad. B.