Aftonbladet – 6 december 1860, sida 1

Fersklhe, (FEBR URHEG Storgatan; i P. I me de upptaga. IVELSORS, IN:O 0: ArOLL 1 Storgatan; i H. Kroks nas priset efter dei uti I STOCKHOLM den 6 Dec. Det är ledsamt, men det kan tyvärr icke hjelpas: det tusenåriga riket låter alltjemt vänta på sig. Spårade vi blott minsta gryning af detsamma, ekulle vi icke ha någon betänklighet vid att skrifva under hvad vår aktade yrkesbroder i rikets andra stad eednast andragit beträffande reformrörelsen. Så som det nu är, då vi äro dömda att fortfarande lefva i samma snöda -verld, der allt hitintills maktlystnad, egennytta, sjelfviskhet, skråanda och fördomar drifvit sitt spel och bjudit till att efter bästa förmåga göra sig gällande, är det betänkligt att lemna ur räkningen eller förlora ur sigte dessa och andra den menskliga skröpligheten vidlådande olater, vare sig att man vill röra sig på det politiska fältet, eller på något annat. Vi befara att nämnde vår yrkesbroder sett för mycket bort ifrån dem vid nedskrifvandet af sin sista artikel om representationsreformen. Eljest skulle han icke ha föreslagit landets frihetsvänner, att, såsom den säkrare vägen att nå en reform, vädja till våra politiska motståndares bättre känslor.n Eller när såg man väl någon korporation, något parti eller några maktegande af hvad namn det vara må, afstå från sin ställning, sitt inflytande och sina fördelar endast och allenast på grund af en genom vänligt vädjande till deras bättre känslor dem bibragt insigt om obilligheten, orättmätigheten och orättvisan uti att dem fortfarande besitta. Häfderna förete ett och annat, såsom stjernor genom årtusendena lysande, cxempel på enskilda personer, som helt och bållet sjelfvilligt afstått frår en makt, som de innehaft eller kunnat tillegna sig; men någon korporation, som frivilligt och utan stark yttre påtryckning afstått från sin egande makt, — aldrig. Den föreställningen, att våra privilegierade stånd skulle bärifrån göra ett undantag, ensamt i sitt slag, är en villfarelse, som, om den delades åf många, skulle döma oss till ett stillastående, hvilket komme att fortfara ända till dess den öfvertygelsen åter blifvit allmän, att de utanför stående måste allvarligt taga itu med saken, om någon rörelse skall blifva af. Det må ega sin riktighet, att det näppeligen finnes en tänkande person på tusen i landet, som icke fattar och känner behofvet af en ombildning af vår närvarande representation; men blir det fråga om antalet af dem, som vilja medverka till en sådan ombildning, lärer samma talesätt icke kunna tillämpas, utan lärer man nog få lof att räkna af en god del af dem, som hafva sitt intresse Vid det beståendes bibehållande. Hvad dem beträftar så skall man, särdeles då de komma tillsammans i korporationer, förgäfves vänta, att de skola blifva genomträngda af en uppböjd fosterländsk håg, som förmår qväfva alla invändningar från sjelfviskhetens, skråandans och fördomarnes sida.n Man bar således blott det andra alternativet att! hoppas på, nemligen att de skola gifva vika för en yttre, hotande pålryckning från vare sig regeringen eiler folkopinionen. Men. deri har man fullkomligt rätt, att om en sådan påtryckning skall någonting uträtta, måste folkmeningen fran med tillräcklig kroft. evighet och bestäm Det sättes i fråga om man skall kunna i denna tidpunst iramkalla en sådan mening, och under ercännande, att man bör smida medan jernet är varmt, spörjes: Men — är jernet varm!? 4 Den tvekan, som i detta hänseende bygges derpå, att, såsom det beter, entralkomtön i ruf.udstaden tagit saken så lugnt, att vaunu ej hört ett ord af dess verks bör lätt finna sig skingrad då vi tro os att komitn i dessa dagar, måhända re med dagens. po t, afsänder til orterna den uppmaning, som komteån beslutat Jåta utgå Att sammanträden och förberedanc fordrat några veckors tid, lärer n kupna anses vittna om något likgi lugn hos hrr komiterade. Den sista tiden har för öfrigt ingalunda varit för den goda saken förspilld, då derunder i den offentliga pressen en liflig öfverläggning i ämnet egt sum, hvilken ledt allmänna uppmärksamhete på detsamma, på samma gång so .: den ådagalagt, hvilken betydande: anklang förslaget om refornarbetets återupptagande väckt ialla delar af landet. Komitåns cirkulär träff ofelbart sinnena nu mera förberedda är om det utgått några dagar efter riksdagens afblåsning. Man ger oss eljest från motsidan det yppersta argument, som gerna kan anföras för den åsigten, att tidpunkten: är inne för en reformrörelse. Då reformfrågan, — säger man — i svenska folkets sinnen ej kan fallan, skall den nog — liksom nykterhetsreformen — på en gång vakna till lif. när någon särdeles uppväckande händelse framträdt såsom antändningsgnista. Nåväl, hvad var antändningsgnistan i afseende på nykterhetsreformen (så vida, såsom vi förmoda, man dermed förstår det egentligen stora praktiska steget i afseende på densamma genom den nya bränvinslagstiftnin gen)? Jo, ett par fosterlandsvänners v energiska uppträdande. Och hvarföre : den reformen framgång? Derföre, at an tändningsgnistan träftade det allmänna tänk Farväl, doktor,, fortfor Nathalie efter-en kort paus, Jag måste göra toilette till dess