Aftonbladet – 5 december 1860, sida 2

mar samt under årets lopp ingångna äktenskap eller inträffade födelser eller dödsfall i församlingen; att på sätt, som för svenska kyrkans presterskap är stadgadt, utfärda betyg och till offentliga myndigheter lemna upplysningar om församlingens medlemmar; samt att för öfrigt ställa sig till efterrättelse lag och de särskilda föreskrifter, som if vederbörande honom meddelas. Underlåter föreståndaren att iakttaga hvad honom enligt denna författning åligger; straffes med böter från öch med tjugo till och med trehundra riksdaler, eller fängelse från och med två månader till och med ett är. -5. Innan något hus eller rum af församlingen begagnas till Gudstjenst eller andaktsöfoing, skall föreståndaren derom göra anmälan, å Jandet hos Kronofogden i orten, !och i staden hos Poliskammaren, der sådan finnes, men i annat fall hos Magistraten. Vid församlingens Gudstjenst eller andaktsöfning må ej den offentliga myndigheten i orten tillträde förvägras. 6. Ej tillåtes någon munkeller nunne-orden, eller inrättande af kloster. 7. Förvärfvande af fast egendom i riket vare främmande trosbekännares församlingar, inrättningar eller stiftelser förbjudet; dock må tillåtet främmande religionssamfund, hvarom i 14 sagdt är, med Konungens tillstånd förvärfva eganderätt till den jord, som för utrymine till kyrka eller kyrkogård erfordras.r Å allmänna begrafningsplatser mä främmande trosbekännare, hädanefter liksom hitintills, erhålla lägerstad för sina döde. . 4 8. Skolor och andra undervisningsanstalter må ej af främmande trosbekännare inrättas eller upplåtas för andra, än bekännare af deras egen troslära, eller deras barn. Sker annörledes, varde skolan eller. undervisningsanstalten stängd och föreståndaren för densamma dömd till böter från och med femtio till och med trehundra riksdaler. Vid enahanda bot vare ock främmande trosbekännare förbjudet att vid sammankomst till andaktsöfning af svenska kyrkans medlemmar hålla föredrag. 9. Lyshing till äktenskap skall, ändå att så väl mannen som qvinnan äro af främmande trosbekännelse, afkunnas i den till svenska kyrkan hörande församling, inom hvars område bruden är boende; dock att lysningen, -der begge äro medlemmar af tillåtet främmande religionssamfuid, af dess föreståndare utfärdas. Vigseln må i det fall; att både mannen och qvinnan tillhöra främmande religionssamfund, som tillåtet är, förrättas efter dess bruk. Är blott endera medlem af sådant samfund, skall vigsel ske af svenska kyrkans presterskap. 10. Barn af äkta makar, som begge tillhöra främmande, men tillåtet religionssamfund, må af föräldrarne uppfostras i den lära, de bekänna. Är blott enderå makan medlem af sådant samfund; då skall barnet, om fadren tillhör svenska kyrkan, uppfostras i den rena evangeliska läran: är modren af denna lära, och har skriftligt aftal om barnens uppfostran blifvit bmellan makarne träffadt före äktenskapet och inför Konungens Befallningshafvande eller Öfverståthållare-embetet uppvisadt; lände då det till efterrättelse: har ej sådant aftal skett; vare fadren efterlåtet att uppfostra barnet i den troslära, han bekänner, Oäkta barn, som njuter underhåll af allmänna medel, skall, änskönt föräldrarne äro medlemmar af tillåtet främmande religionssamfund, uppfostras i den rena evangeliska läran. 11. Främmande trosbekännare skall ej anses oberättigad att embetsåtgärd af svenska kyrkans presterskap påkalla; dock att vid sådan förrättning kyrkans handbok brukas. Med lärotvist, som kan samvetet bekymra, må prest i ty fall ej besvära: ej heller skall han sin embetsåtgärd någon medlem af tillåtet främmande religionssamfund påtvinga. 12. De för särskilda kyrkliga förrättningar stadgade afgifter till svenska kyrkan, eller hennes presterskap, eller betjening, vare ej medlem af tillåtet främmande religionssamfund pligtig att gälda i annat fall, än att slik förrättning blifvit på hans egen be gäran verkställd. 13. Med de inskränkninger och undantag, som af grundlag och denna förordning bestämmas eller betingas, skall ej från skiljaktighet i christen trosbekännelse härledas någon skilnad i svenska medborgares rättigheter eller skyldigheter. Är främmande trosbekännare af sådan lära, som ej tillstädjer honom att aflägga i lag föreskrifven ed, då den erfordras; förordne Konungen, sedan Högste Domstolen blifvit hörd, huru förfaras bör. 14. Faller någon af från den rena evangeliska läran och låter ej af sina själasörjares undervishmg och förmaning sig rätta; varde han af Dolnkapitlet eller dess förordnade ombud varnad. Framhärdar han ändå i sin villfarelse och önskar att från svenska kyrkan öfvergå till främmande religionssamfund, göre han personligen hos kyrkoherden i den församling, bvartill han hörer, anmälan derom till anteekning i kyrkoboken; dock skall han ej anses från kyrkan skild förr än han, efter uppnådd ålder af aderton år, blifvit i annat, i riket tillåtet, religionssamfund upptagen. Varder affålling från syenska kyrkan upptagen i främmande religionssämfunde förr, än han uppnått aderton års ålder och, efter undergången varning af Domkapitlet eller dess ombud, personligen anmält hos kyrkoherden i den församling, hvartill han hörer, sin önskan att ur svenska kyrkan utträda; vare den, honom upptagit, förfallen till böter från och med femtio till och med trehundra riksdaler. Om affällings upptagande i främmånde religionssamfund skall föreståndaren för detsamma inom två månader derefter underrätta kyrkoherden i den församling, hvartill den affällige hört. 15. Främmande trosbekännare, eller den, som till utträde ur svenska kyrkan sig anmält, må ej i annat fall, än grundlagens stadgande om utöfning af riksdagsmannarätt föranleder, deltaga i behandling eller afgörande af frågor, som kyrkan eller den of: fentliga undervisningen röra. Innehar den, som till utträde ur svenska kyrkan sig anmält, offentlig tjenst; varde han derifrån skild, der ej tjensten är at beskaffenhet, att han utan afseende å sin trosbekännelse kunnat till densamma nämnas samt Konungen eller den myndighet, söm ger att tjensten tillsätta, finner skäligt att honom dervid bibehålla, 16. Genom denna författning sker ej någon änöring af hvad i afseende å Mosaiska trosbekännare stadgadt är. 17. Böter, som i denna förordning äro stadgade, beräknas i riksmynt och fördelas. till hälften emellan åklagaren och de fattige. Saknar den bötfällde tillgång till böterna, skola de förvandlas till fängelse efter de grunder, som gälla för förvandling af böter enligt Utsökningsbalken. Det alle, som vederbör, ete. Stockholms Slott den 23 Oktober 1860. CARL. Louis de Geer. — Kongl. Maj:ts Iörordning, angående ändring i gällande bestämmelser om ansvar för den. som träder till eller utsprider villfarande lära. Vi CARL, ete., göre veterligt: det Vi, med Rikets Ständer, beslutat att till kraft i RT RR RR RR RK