äran af hr Ridderstads framträdande med redogörelsen tillkommer! egentligen hans kommittententer, som visat sig hafva den omtanka och det intresse för fosterlandets angelägenheter, att de icke allenast önska en redogörelse, utan ock satt representanten i tillfälle att afgifva en sådan. För min del skulle jag med största nöje lemna mina knmmittenter en sådan redogörelse, om de ville sätta mig i tillfälle dertill. För detta ändamål behöfs alldeles icke någon nstörre kollation. En inbjudning till ett möte i en tingssal etler n byskola, utan ev på köttet verkande stimulantia, skulle vara ära fog för mig, om nemligen mina kommittenter för sakens skull ville mera mangrannt möta mig... Nog af, en representant med någon takt kan ej taga initiativet och opåkalladt löpa fram inför offentligheten med en redogörelse för sitt eget förhållande. Hans tystnad och tillbakadragenhet efter uppdragets fullgörande kan och bör ej tydassåsom brist på godt medvetande eller såsom likgiltighet för kommitten!ernas omdöme om hans förhållande; den får kanske snarare betraktas såsom en följd af kommittenternas likgiltighetför allt annat, än arfvodets utbetalande. Lyckligare, än förhållandet är, skulle det vara, om kommittenterna ansåge för sin oeftergifliga rätt och pligt att fordra, och representanten, under detta vilkor, för sin pligt och ära att gifva en fullständig redogörelse för sin ställning till de vigtigare frågor, som vid riksdagen förevarit. En lefvande allmän anda, häruti uppenbarad, skulle kunna sätta något lif till och med i de döda benen och göra en ända med alla drönareoch kameleontsnaturer åtminstone inom de tre stånden, som bero af val. Sådana möten för representanten och dess kommittenter skulle möjligtvis kunna verka till och med för en representationsförändriog; ty, mina kära landsmän! I begripen icke hvad representationen. nu är, och kunnen aldrig derom få en klar föreställning, så vida I icke samtoch synnerligen fån det oskattbara nöjet att bevista en årslång riksdag. Uttråkad, — f. d. riksdagsman.