Aftonbladet – 4 december 1860, sida 2

raltas af en komite med Hennes M:ts generalkonsul såsom ordförande, och den enda instruktion, han från ss erhåller, är att han skall med sig förena sådana versoner, som han anser mest lämpliga för denna jenst. Under dessa omständigheter hafra vi trott, att det måkända kunde finnas i utlandet talrika proestantiska samfund, hvilka gerna skulle genom vår komites förmedling lemna någon hjelp åt de lidande Syrien. Om ni redan har tillfälle att verka i förbindelse med personer af alla religiösa åsigter inom edert eget land, och om ni förut står i förbindelse med sådana -ersoner i Syrien, som opartiskt kunna förvalta edra ditsända undsättningsmedel; så vilja vi ingalunda föreslå eder att på anvat sätt meddela edra almosor. Men är förhållandet icke sådant, så torde ni icke ogerna lära känna tillvaron och verksamheten af vår komitå. Vi skola skatta oss lyckliga, om ni vid första tillfälle låta oss erhålla några ord ill svar, enär saken är af högsta vigt och angeläzenhet., Denna skrifvelse var bifogad en: Uppgift på några af de grymheter, dem muselmän, druser och turkar m. fl. utöfvat på dena kristna befolkningen i Syrien och Palestina: 150 städer och byar plundrade och uppbrända, med kyrkor, patriarksboningar, kloster, skolor m. m. 1,000, d. ä. alla kristna hus i Damascus, deruti inberäknade de europeiska konsulaten. De-holländska och amerikanska konsulerna sårade. 15,000 ;ristna, gubbar, qvinnor och barn, dödade och mördade, deribland äfven hr Graham och andra missionärer. Somligas lik stympade och kastade uti brunnar. 3,000 kristna qvinnor, gifta och ogifta, sålda såsom slafvinnor till turkiska harems (för några shillings hvardera). 70,000 åa 80,000 personer, deribland 20,000 enkor samt faderoch moderlösa barn, lemnade utan hem och uppehälle. Religiös förföljelse, tortyr, lönnmord, plundring, mordbrand, blodbad, förräderi, qvinnoröfvande m m. Många kristna, tvungna att afsvärja sin tro, antaga islamismen, gifta sig med muhamedanska qvinnor, sedan deras egna döttrar blifvit våldförda och sålda till slafveri. Denna skrifvelse har erkebiskopen meddelat åt det vid riksdagen församlade presteståndet, som i följd deraf uppmanat rikets konsistorier att genom presterskapet upplysa församlingarne om de oerhörda lidanden och förföljelser, för hvilka den kristna trons bekännare uti ifrågavarande delar af det turkiska riket nyligen varit föremål, och sålunda söka väcka den ailmänna välgörenhetens deltagande. Stockholms stads konsistorium anser det vara sin pligt att meddela hufvudstadens innevänare dessa skrifvelser. De förhållanden, som i desamma framställas, tala sjelfva kraitigae, än ord kunna det göra, till den kristliga broderskärleken och barmbhertigheten, och konsistorium är förvissadt, att den gjorda uppmaningen, att med penningebidrag komma våra lidande bröder till hjelp, skall finna ett välvilligt gen svar hos alla klasser af hufvudstadens innevånare För anteckning till sådana bidrag äro listor tillgäng liga i konsistorii expedition, bos det i församlingarne tjenstgörande ordinarie. presterskapet och i staden: alla boklådor. De insamlade rme-len skola med al den skyndsamhet, som våra ur förödelsen räddade uti djupaste nöd och: bekymmer qvarlefvande tros örvandters belägenhet fordrar, öfversändas till erke biskopen, som lofvat direkte remittera de milda gåf vorna till den syriska .komitån i London. Stockholm den 28 November 1860. stadskonsistorii vägnar: C. M. Fallenius.