Aftonbladet – 3 december 1860, sida 2

men är han då. något för mig?... I detta ögonblick allt.. Så tankfull, min nådigar, sade Lothard, som hade mnalkats grefvinnan. Jag tänkte på era —— Det var ett högst ovärdigt föremål för en så älskvärd dams tankar. sÄlskvärd, sade ni? Ja, och jag upprepar det än en gång.s Ett tomt ord, herr baron; hvem älskar väl mig? Helt .säkert den ni en gång skänker ert bjerta. Är ni öfvertygad derom?a Fullkomligt. Om jag nu skänkte det åt Aberney, tror ni ban skulle älska mig? Ja, ifall han icke förut älskar någon annan,, Ni anser mig således icke kunna besegra en rival? Fru grefvinna, ni kan AR det omöjliga möjligt. Ni segrar hvar helst ni vill. Tack, jag skall minnas edra ord, och ja hoppas att ifall jag en gång skulle vilja pi allvar eröfra ett hjerta, det äfven skall blifva mitt. är Hon är svartsjuk, tänkte Lothard. Skulle bon verkligen vara fästad vid Aberneyl Canitz har vågat säga något, som misshagat Nathalie, tänkte Tage. Hon är missnöjd. Hvarföre kan jag icke älska henne, denna tjusande varelse? Hyarföre skall jag nödgag förråda hennes tillgifvenhet, för att kasta mitt bjerta för Skuldfrids fötter? Den ena älskar mig, den andra älskar jag... Ah, den fördömde Canitzl Tage slungade fen ursinnig blick på sin rival. Sent på aftonen begaf man sig hem. Då man steg ur vagnen vid Nathalies port och Lothard tog afsked af damerna,sade hanhelt lågt till Skuldfrid: I afton erhåller ni ej någon myrten med svart band.s Jag vet detn, svarade Skuldfrid. För mig blommar ju icke mera någon myrten.j3 — . Nej, det är sennt, ni är onka. (Forts)